Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1919 - Hedén, Erik: Opartisk religionsundervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
TIDEN
Hets djupgående religiösa
skiljaktighet från de tre föregående. Man
må vidare påpeka att Paulus i sin
tur giver oss en ny form av
kristendomen. Man må framhålla att Jesus
först i JohannesevangeKets inledning
men ej i de tre första evangelierna,
ej heller hos Paulus kallas för Gud.
Man må framhålla att han hos
Markus (X 18) klart avvisar
föreställningen att han skulle vara sedligt
ofelbar. På detta sätt må de förnämsta
kristna troslärornas bibliska
förutsättningar genomgås.
De fyra evangelierna måste läsas
fullständigt, eljes räcker det med
utdrag ur Apostlagärningarne (ej att
förglömma stället om den kristna
urförsamlingens kommunism, kap IV
32—5, och om Ananias’ straff för
hans svek däremot) och ur vissa av
Paulus’ brev. Exempelvis må
Ro-marbrevet uppmärksammas, ehuru
det kan vara tvivelaktigt i vad mån
man redan på detta stadium bör söka
intränga i dess lära om
rättfärdiggörelsen genom tron. Vidare de
båda Korintierbreven, särskilt kapitlet
XIII i det första, den ryktbara
lovsången över kärleken. Det är dock
uppenbart att den redogörelse som
på detta stadium kan lämnas för
Paulus’ teologi måste bliva tämligen
summarisk.
Härmed må folkskolans
religionsundervisning anses avslutad.
Realskolans däremot bör göras mera
vidsträckt. Den måste även omfatta en
översikt av de viktigaste icke-kristna
religionerna. En del av denna
översikt måste läsas redan i
realskolans första klass såsom inledning till
läran om Gamla och Nya
Testamentets religion, då rötterna till deras
religion äro att söka i vissa äldre
religioner — en synpunkt som, inom
måttliga och säkra gränser, bör vid
undervisningen framhållas.
Först bör alltså i realskolan
lämnas några upplysningar om
naturfolkens religioner. Huvudvikten torde
därvid böra läggas vid negrernas,
i synnerhet de centralafrikanska
negrernas religion, då denna dels är
någorlunda väl utforskad, dels
inrymmer en rad för
religionsutvecklingens lägre stadier karakteristiska och
målande drag. Därpå övergår man
till de kulturreligioner som närmast
påverkat de bibliska: den egyptiska,
vilken blott behandlas i korthet, den
babyloniska, vilkeh såsom mer
besläktad med den judiska något
utförligare skildras, samt den persiska,
vilken ock förtjänar en något
utförligare redogörelse, då den dels
skänkt bibelreligionen vissa
grundläggande, ännu i dag kvarlevande
religiösa föreställningar (särskilt inom
odödlighetsläran och djävulstron),
dels i sig själv är väl värd att lära
kännas.
Därefter följer studiet av Gamla
och Nya Testamentets religion enligt
de riktlinjer som ovan skisserats. Men
därmed får icke kursen vara avslutad.
Ännu återstå några av de viktigaste
religionerna. Först och främst
Syd-och Östasiens djupt betydelsefulla
religiösa skapelser. Den roll som Kina
och Japan både politiskt och
kulturellt i våra dagar spela gör att
kännedom om deras religion och etik
icke ens i den allmännaste allmän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
