Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1919 - Hedén, Erik: Opartisk religionsundervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK HEDÉN: OPARTISK RELIGIONSUNDERVISNING.
39
bildning kan undvaras.
Undervisningen om dessa religioner bör något
vidröra gudavärlden och kulten men
företrädlesvis uppehålla sig vid
etiken: den kinesiska levnadsvishets-,
den japanska hjälte- och
skönhetsläran. Därpå beröres i största
korthet den fornindiska religionsläran
(Veda-tron) och den nyindiska
folktron. Utförligare behandlas
buddhis-men, främst Gautama Buddhas liv,
men även de ledande grundtankarna
i hans lära ävensom buddhismens
utveckling, skillnaden mellan dess
nuvarande form — särskilt i Kina och
Japan — och dess ursprungliga. På
buddhismens rika filosofiska
litteratur är det däremot här ej lämpligt att
ingå.
Resten av tiden ägnas åt den
helleniska religionen. Först lämnas en
inblick i dess överrika mytologi, dess
gudla- och hjältesaga. Denna får
icke blott studeras i läro- och
läseböcker. Den måste studeras i
helleniska diktverk, främst Homeros.
Därigenom undgås ock faran att den
helleniska religionen framställes som
en samling av trevliga men lindrigt
anständiga och allt annat än sedliga
sagor. I d!e homeriska dikterna
framträder ock det d;upt mänskliga patos,
det lidelsefulla mod och den känsla
av livslidandet som låg bakom den
helleniska gudstron eller kanske
rättare bakom brytningen mellan
gudstron och människoviljan. Detta
sedliga grunddrag i den helleniska
religionen måste sedan följas i sin
utveckling och likaså måste lärjungarne
få en inblick i hellenernas ständigt
allt mer utbildade tänkande över reli-
giösa ting. Någon grekisk filosofi
kan ju ej läsas i realskolan. Men
avgjort bör man läsa ett par dramer
av religiöst innehåll. Man kan tänka
sig antingen Sophokles’ båda
Oidi-pus-dramer: Konung Oidipus
med dess väldiga vittnesbörd orn
gudarnes ofrånkomliga, hårda makt och
Oidipus i Kolonos med dess
försonande, ljust fromma slut på den
hemska sagan. Eller ock Aischylos’
Prometheus, den väldigaste
religiösa upprorsdikt som någonsin
skrivits, och det av en konservativt
religiös personlighet, samt Sophokles’
Antigone, den revolutionära
fromhetens, den makttrotsande inre
laglydnadens sorgespel.
Den grekiska religionen kan gott
läsas efter den nytestamentliga, då
den förras inverkan på den senare
utgör ett alltför outrett och lärt
forskningsområde för att kunna avhandlas
på skolstadiet. Däremot är den
grekiska religiösa tankens inverkan på den
senare kristendomsutvecklingen så
avgörande och klar att den måste
framhållas redan i skolan, i och med
undervisningen i kyrkohistoria,
således å gymnasiet. Det är därför
lämpligt att den grekiska religionen
studeras i just den realskoleklass som
närmast föregår gymnasiet.
Den fornnordiska religionen
förutsättes vara studerad — jämte
ganska utförliga läsestycken ur
Eddasångerna och sagorna— under
modersmålsundervisningen.
4. UNDERVISNINGEN A
GYMNASIET.
För närvarande läses å gymnasiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
