Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1919 - Palmstierna, Erik: Ekonomisk demokrati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK PALMSTIERNA: EKONOMISK DEMOKRATI.
51
en rätt att själva kunna få
konstatera, hur högt de utan denna risk
kunna sätta sina anspråk.
Man kan ej heller undgå att i detta
sammanhang påpeka den risk, vilken
måste uppstå för den händelse
politisk demokrati icke motsvaras av
ekonomisk. Riskdagen beslutar
lagar och förordningar för
näringslivet, vilka kunna bestämma
hundratusentals arbetares livsvillkor, och
synes komma att få spela allt större roll
i detta hänseende. Det kan
emellertid uppstå en spänning mellan
näringslivets objektivt nödvändiga krav
och riksdagens beslut för den
händelse icke dessa vila på säker
insikt om de verkliga behoven.
Sådan erhålles likväl ej om icke den
arbetarklass, vilken får ett alltmer
bestämmande inflytande inom
riksdagen, under sin näringsutövning kan
få inblick uti resp. näringsgrens
villkor. Det är sålunda ett allmänt
intresse att arbetaren ej längre förblir
en till maskinen kedjad levande
mekanism atan tillerkännes den nya
ställning i näringslivet hans
politiska funktioner betinga.
’ Det jag nu yttrat utgör inte alls
några teoretiska spekulationer utan
är ett uttryck för innebörden även
redan försiggående omorganisation av
näringsväsendet i flera av de
krigförande länderna, och verkningarna
därav kunna vi icke undgå att få
erfara.
Jag skall endast anföra de
synnerligen märkliga beslut, vilka den 15
november 1918 fattades av
representanter för hela Tysklands
storindustri, såväl företagare som arbetare,
och hänvisa till de uttryck av
engelsk »common sense», vilka kommit
i dagen med det s. k.
»Whitleypro-grammet» och de nyss avslutade
industriella förhandlingarna.
Den tyska överenskommelsen,
vilken undertecknades av bl. a. så
kända män som å ena sidan Hugo
Stinn es och å den andra C.
Le-g i e n, inledes med följande ord:
»Genomträngda av den övertygelsen
och det ansvarsmedvetandet, att vår
folkhushållnings återupprättande
kräver en koncentration av alla
produktiva och andliga krafter och ett
allsidigt, endräktigt samarbete, förena
sig de industriella arbetsgivare- och
arbetareorganisationerna till
upprättande av en arbetsorganisation
(Ar-beitsgemeinschaft)». Denna skall på
helt fackmässig grund avhandla alla
de affärs- och sociala frågor jämte
lagstiftnings- och
förvaltningsangelägenheter, vilka beröra den tyska
industrien. En »arbetsriksdag» ordnas
med lika representation för arbetare
och företagare bestående av några
hundra representanter och denna
tankes komma att arbeta på två kamrar,
en för näringspolitik och en för
socialpolitiska frågor. Inom varje mera
betydande företag och inom varje
näringsgren bildas, likaledes
parite-tiskt, fackliga utskott, vilka ha till
uppgift att genom gemensamma
överläggningar mellan företagets
resp. industrins ledare och
arbetarnas förtroendemän avhandla de
speciella frågor som angå
näringsutövningen.
Från ledande håll på arbetarsidan
har om detta genomgripande nyda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
