Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1919 - Karleby, Nils: Den store Rathenau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
TIDEN
det var något fascinerande och
medryckande hos Rathenaus person och
skrifter. Framför allt var det den
stora sensationen, att en av
Tysklands rikaste fabrikanter och
mäktigaste trustmagnater drog i härnad
mot kapitalismen och trustväldet, att
en den privata företagsamhetens
mest lysande representant
kategoriskt bröt staven över den privata
företagsamheten och förklarade att
näringslivet och produktionen var
en samhällets sak, icke den
enskildes. Men dessutom var det den
högtravande och dunkla stilen, med
mycket »gud», »troskraft»,
»grundens substitution», »omläggning av
människans ande», »vi leva till
förklaring av det gudomliga
genom människans ande», »skådande
kraft som skall heta själslig insikt»
och »visa oss vägen till gud» etc,
vilken, då den framträder med
tillräckligt pompösa låter, gärna väcker
intrycket av en särdeles stor visdom,
som endast den otillräckliga
»själsliga insikten» tyvärr hindrar vanliga
människor att begripa.
Men det var nog ingen kritisk
läsare, som ändå den reflektionen
undgick, att all denna
djupsinniga obegriplighet hos Rathenau
kanske till slut var mindre ett
uttryck för visdom och gudomlig
uppenbarelse än vanlig
tankegrumlighet hos en kvasifilosof. Det som
mest pekade i denna riktning, var
den principiella fientlighet mot
intellektuell klarhet, som genomgick
Rathenaus verk. När det t. ex.
förklarades, att »det är ej intellektets
filosofi som visat oss den gamla och
nya vägen till världen och gud, utan
den skådande kraft, som förut hade
många namn och för oss skall heta
själslig insikt», så kunde det ju
knappast undgås, att denna förklaring i
sin bergsonianska dunkelhet förde
tanken till Bengt Lidforss’ sträva
beteckning av folk, som emellanåt ha
behov av att suspendera sunda
förnuftet och fördenskull äro anhängare
av en grötig och godtycklig »själslig
insikt» såsom primus över det svaga
intellektuella förståndet. Det var väl
heller ingen annan än en del naiva
svenska liberaler, som egentligen
tog Rathenau på allvar. Men för
dem blev han så mycket större, en
verklig profet — han förde ju också
ett sant profetspråk — och en
universell ande av tidsförnyande
betydelse.
Strängt taget borde detta vara
mycket egendomligt. Ty det skulle
mycket fantasi till för att av
Rathenaus skrifter konstruera fram en
liberal. Hela hans ekonomiska
program gick ut på att krossa det
ekonomiska livets frihet och den
privata näringsfriheten för att i dess
ställe sätta statens faderliga ledning
och omvårdnad och ett strängt
reglerat skråsystem och syndikatväsen av
enorma mått. Hans koketteri med
friheten kunde icke uppväga denna
antiliberalism. Det finns tvärtom
otaliga uttryck i hans böcker, som
otvivelaktigt kvalificera honom
som en slags socialist. Hans
spe-gelfäkteri mot socialismen var en
tom manöver, som endast avsåg att
väcka intrycket att han själv funnit
på alla dessa stora tankar om att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
