Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1919 - Karleby, Nils: Den store Rathenau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS KARLEBY: DEN STORE RATHENAU.
55
»näringslivet är icke den enskildes
sak, utan en samhällets», och som
endast kunde blända dem, som led
av en lika bottenlös okunnighet om
sociahsmens — enkannerligen
marxismens — åskådning som han själv.
Det som väckt hans antipati hos
socialismen, var uppenbarligen dess
strävan att hålla sunda förnuftet i
helgd. Han utför i VON
KOMMEN-DEN DINGEN * en formlig krigsdans
mot socialismens »fanatiska
vetenskaplighet» och »fruktansvärda
förståndsfanatism», som visserligen är
lika hedrande för socialismen som
betecknande för hans egen ovilja mot
intellektuell fasthet, men samtidigt
är betecknande för den djupa
okunnigheten bakom de överlägsna
gesterna: den marxska åskådningen är,
trots den intellektuella reda, som
utmärker Marx verk, en typiskt
volun-taristisk åskådning**. Men såsom
egentlig socialist kunde Rathenau
heller icke betecknas. Därtill var han
alldeles för uppfylld av vördnad för
gudsnådlig auktoritet. Hans verk
var präglat av en »geistloser
synkre-tismus», som kastat samman
åskådningar av alla kulörer i samma kittel
och därav gjort en dekokt, som var
både konservativ och liberal och
socialistisk, men ändå intetdera, som
var republikansk men ändå
monar-kisk, fritänkt men ändå doktrinär,
allt och intet utom en given
filis-tersucces. Det var alltså till sist
* Kommande tider — Kommande ting.
Sv. övers, av Algot Ruhe. Hugo Geber.
Sthlm 1917.
** Jfr Tugan-Baranowsky, Theoretische
Grundlagen des Marxismus. Leipzig 1905.
Sid. 34.
kanske icke så egendomligt, att han
för de liberala kulturbärarna blev den
store profeten.
Krigspsykosen börjar fördunsta,
sunda förnuftet befinnes åter vara ett
gott, som man aldrig borde ha
lämnat till förmån för grötiga »själsliga
insikter», och Rathenau och de andra
filosoferna av krigets psyke hålla på
att ramla av sin stol. Kritikens röst
börjar göra sig hörd, och ominöst
nog är det tyska liberaler, som
tagit itu med att lyfta på slöjan kring
Rathenau.
Den kände tyske liberale
författaren Leopold von Wiese har
ägnat ett litet, just utkommet arbete?
Freie Wirtschaft*, åt en granskning
av Rathenaus verk, och det enda,
som kvarstår därav efter
granskningen, är bilden av en mycket
självmedveten dillettant.
Von Wiese insätter riktigt
Rathenau i hans krigsfilosofiska
sammanhang och fäller bl. a. på ett ställe
det omdömet, att hela Rathenaus
ekonomiska program avsåg att
konsolidera det tyska storkapitalet och
skapa ett tillfredsställande organ för
dess utövning av sin härskarmakt
efter den militära seger, som man
förväntade. Själv är Wiese ingen
extrem liberal, visar tvärtom en
utpräglad lust att kompromissa med
socialismen. »Nödvändig och möjlig är»,
säger han, »föreningen av ett visst
mått ekonomisk socialism med
ekonomisk liberalism, därest icke
socialismen inom kort skall förinta sig
* Der Neue Geist Verlag, Leipzig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
