Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1919 - Karleby, Nils: Den store Rathenau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
TIDEN
själv». Han vill i sitt arbete söka
visa, att »marknaden med fri
prisbildning och det fria samhälleliga
behovets herradöme över produktionen
äro de delar av en liberal ekonomisk
ordning, som ej heller ett
socialistiskt samhälle ostraffat kan uppgiva.»
Han skulle alltså mänskligt att döma
befinna sig på samma linje som den
Rathenau, som de svenska liberala
skribenterna prisade som den
socialreformatoriska liberalismens stora
ljus. Men von Wiese påvisar, att
just i dessa båda avseenden, där
ekonomisk frihet vore oundgänglig, går
Rathenau längre än t. o. m.
socialisterna och vill uppdraga en
fullständig statsreglering av konsumtion och
.prisbildning, medan han däremot i
andra avseenden, där en samhällelig
reglering kunde vara väl befogad,
t. ex. beträffande kapitalräntan,
håller på friheten. Rathenau vill,
framhåller v. Wiese, lägga all makt över
det ekonomiska livet i händerna på
särskilda syndikat, som »förses med
betydande rättigheter, ja, så gott
som överhöghetsrättigheten».
Han råkar, fortsätter v. Wiese, vid sin
utmålning fullständigt in i alla utopiers
optimism, som med bekymmerslös
säkerhet tillskriva den av dem prisade
organisationen alla fördelar och övervinnande av
alla motsägelser, så att oförargliga läsare,
som lätt låta övertala sig, bli fullkomligt
övertygade att med förverkligandet av
planerna himmelriket på jorden skall
inträffa.
Men Rathenau känner själv, att efter
denna framställning av de nya
organisationerna det utropet icke kan utebli: men
detta är ju de gamla skråna och gillena!
Han tror sig dock kunna tillräckligt
bemöta denna invändning därmed, att han
förklarar: »Från det gamla gilles- och
skråväsendet skilja sig dessa
organisationer på samma sätt som det gamla tyska
småstatsväsendet skiljer sig från riket som
förbundsstat; här är icke fråga om ett
förbundsskydd för enskilda intressen, icke
ett intresseförbund av suveräna enskilda
och småföretag, utan en
produktionsgemenskap, i vilken alla led organiskt
ingripa i varandra, till höger och vänster,
uppåt och nedåt, sammanfattad till levande
enhet... en organisation, som dock icke
blir en byråkratisk formel, som förvandlar
alla ledare i ämbetsmän, alla beslut i
förordningar, utan så, att så vitt möjligt alla
initiativ och enskilda ansvar bevaras och
hela organisationen vilar på
självförvaltning». Det är verkligen djärvt att
förklara att en sådan organisation skall
bevara så vitt möjligt alla initiativ och
enskilda ansvar. Frågorna, vem som skall
komma in i organisationen, huru
anpartens skola fördelas och vilket skydd som
finnes mot klickpolitik och
maktexploatering, uppkastas visserligen av Rathenau,
men ställes blott för att blott skenbart,
men icke i verkligheten besvaras. Den
ytlige läsaren skall antaga, att även dessa
dunkla punkter äro tillräckligt klarlagda. ..
I denna organisationsplan ha vi
grundlinjen till den tyska folkhushållningens
fullkomliga militarisering för oss. Det vore en
tragisk och ödesdiger motsägelse om nu vid
den tidpunkt, då den politiska världen och
den internationella folksamfärdseln börja
befria sig från rustningernas tunga börda,
det ekonomiska livet i Tyskland skulle
upptaga och omgjorda sig med detta
avlagda pansar... Den skenbara
socialiseringen skulle ända med ett fåtal stora
monopolherrars välde. Härvid få vi icke
förbise, att Rathenaus
gemensamma hushållning gör halt
framför bank-, överhuvud
framför det egentliga
bankkapita-1 e t. Bakom projektet om yrkenas
organisation ligger i verkligheten den
skickligt dolda idén, att göra industri,
handel och hantverk det stora
bankkapitalet fullständigt underdånigt. Skenbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
