Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1919 - Lindhagen, Anna: Ridderlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
TIDEN
tid eller åtminstone för en
oberäkneligt lång följd av årtionden, kanske
århundraden, lämna egna landsmän i
sticket för att gå erövrade
landsdelars öde till mötes. Då det var
omöjligt för dessa, som hade kriget och
ockupationen på sina egna områden,
att bestå kampen ensamma, var
Englands och Amerikas ingripande en
ridderlighetens konsekvens på det
stora hela taget, även om enskilda
kapitalistintressen begagnade sig av
den riddarrustning, deras respektive
länder iklätt sig, för att föra fram
själviska eller imperialistiska mål.
Då en av Tysklands
majoritetssocialister vid tiden för första ryska
revolutionen var i Stockholm,
lämnade jag honom en liten skrift i
nationalitetsfrågan med en bön att han
skulle giva oss några ord om
huruvida vi kunde hysa något hopp från.
Tysklands sida rörande de förtryckta
vid fredsslutet. Han kom med ett
mycket kringgående svar. Det var
typiskt och intressant nog. Det är
kejsarens härar, ni hava att tacka
den ryska revolutionen för. I all
sin krasshet hade han på ett sätt
rätt. Men hans svar föreföll också
som ett underförstått absolut gillande
av att majoritetssocialisterna utan
protest beviljat krigsbevillningen. Det
tillkrånglade tänkande, i vilket denne
tyske socialist var inkommen, gav ett
slående exempel på, när ett ändamål
icke kan helga medlen. Naturligtvis
hade tyska socialister i verkligheten
ej heller en tanke på att främja
någon revolution genom att lydigt falla
in i grannländerna.
Det förståndiga Tyskland lät sig på
grund av sin brist på kraft och kritik
luras vid krigsutbrottet, det förstå vi.
Man undanhöll det visserligen
sanningen om Englands insats för att bevara
freden (se bl. a. Lichnowskys
memoarer) och att Serbien gick så långt
det kunde i förödmjukande
gottgörelsevillkor för två människors död.
Men att de förståndigare i Tyskland
icke vaknade till insikt, när de
erforo att man bröt Belgiens neutralitet
och att det franska luftanfallet på
Nurnberg var en lögn, det fyllde oss
med bitter missräkning. Att det var
Tyskland, som skulle ta avstånd och
icke fredsvännerna i Frankrike och
Belgien, allt under det att dessa som
bäst hade att försvara sitt land mot
en av de mest barbariska invasioner,
detta är ju med logisk nödvändighet
klart, om man på det hela tagit
anser att något försvarskrig i världen
har sitt berättigande*. En av de
förträffligaste framställningar, som i
denna fråga gjorts, är väl den av
den tyska partikamraten S. Grum-
:: Naturligtvis är det först och främst
ytterst viktigt att ansvaret att börja ett
krig eller att falla in över ett annat lands
gränser icke överlämnas till ett
imperialistiskt maktspråk utan att folkopinionen gör
sig gällande.
Så har det lyckats Sverige bevara sin
neuralitet tack vare en vaken
folkopinion-Krig mellan Sverige och Norge
förhindrades 1905 och kanske detta- lyckats även om
den bredare folkmeningen stått ensam mot
en krigsgalen höger och ej stötts i viss mån
av konungen. Likaså lyckades i Sverige en
fredsälskande folkmening snart nog att göra
sig fullkomligt till herre över vissa
storsvenska kretsars längtan efter att komma
med i världskriget. Vid båda dessa
tillfällen hade ett svenskt initiativtagande varit
rena anfallskriget. Samma folkmening hade
emellertid ej varit i opposition mot att en
svensk riksdag beviljat krigsbevillning om
främmande härar kastat sig in i landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
