Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1919 - Lindhagen, Anna: Ridderlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA LINDHAGEN: RIDDERLIGHET.
67
bach i hans bok »Zimmerwalds stora
misstag».
Liebknechts protest var en ljusning
i mörkret. Sedan följde de
oavhängiga socialisternas, för vilket vi
aldrig kunna tacka dem nog. Andra,
vars röster icke kunde höras därför
att de icke tillhörde tyska riksdagen,
hava gått i fängelse och landsflykt,
kanske de äro något fler än vi veta.
Att åter Tysklands vetenskapliga
värld på det hela taget ej blott teg
utan försvarade militärledningen, att
man i riksdagen, särskilt från
majoritetssocialismens sida också teg var
ofattligt.
Till de andra, som mobiliserades
och kunde vara med om att sticka
städer och byar i brand, att döda
civila, kan man ju ställa frågan:
hur kunde ni? Dock något svävande
på målet. Ty krigets diktatur och
krigets suggestion synas vara
ogenomträngliga som mystiken själv.
Aldrig glömmer jag den vänlige,
germanskt reslige tysk med det goda
leendet, som deltagande hjiälpte en
belgiska och mig med vårt gepäck på
ett tåg i det ockuperade Belgien. Jag
vågade fråga honom: har ni varit här
i Belgien länge? Och då jag fick
svaret: jag var med vid Louvain,
kunde intet synas mer motsägande.
Denne förtroendeingivande människa
hade således deltagit i detta
fruktansvärda nidingsdåd. Kanske han
var en bland dem som tänt eld på
Louvains bibliotek. Kanske en av
dem, som hetsat och dödat civila.
Det är militärledningen som bär
ansvaret samt de enskilda officerare och
soldater, som av grymhetsbegär gåvo
de friaste tyglar åt invasionens
barbari.
Ridderligheten fordrar emellertid
icke blott att bitterheten över dessa
händelser förmildras men framförallt
att från det utvecklade Tyskland
kännes djupt tyngden av i vad man dock
tagit del. Framför allt fordrar
ridderligheten att man erkänner att en
Thomas, en Hervé, en Vandervelde
eller en Huysmans ej stodo i samma
ställning som en Scheidemann, en
Ebert, en Liebknecht eller en Adler.
De som nu göra sig hörda i Tyskland
äro tyvärr antingen Liebknechtare,
som protesterade under kriget, men
antagligen redan då av
Zimmerwald-betonade orsaker, och som nu vilja
diktatur, eller majoritetssocialister,
som svagt föllo undan för
militärpartiet. Tyskland behövde en stark
falang medborgare, som bekände
Tysklands skuld och slogo vakt kring
demokratien. Finnas de ej?
Liksom krigets debet och
kredit måste göras upp
enligt rättvisans fordringar
så måste också
revolutionerna eller frammarschen
av de tillbakasatta
massorna, bära i teten
demokratiens och ridderlighetens
ståndar.
Oavsett att man med tämligen stor
visshet kan säga, att ingen omvälvning
inom samhällsbyggnaden plötsligt
kan försiggå, även om den i ett slag
skulle förete mycket
revolutionerande moment, utan att den måste taga
en viss tid, dels för att stadfästas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
