Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1919 - Lindhagen, Anna: Ridderlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA LINDHAGEN: RIDDERLIGHET.
m
denna regim tror sig vara framtidens,
som har avrättat människor massvis
i taget, tvingat människor, alldeles
ovana vid kroppsarbete, att utföra
de grövsta sysslor, instängt bildade
människor bland prostituerade,
häktat personer som gisslan med hot
om att för varje nytt attentat mot
bolsjevikledare döda något hundratal
av dessa. Vidare berövat den
borgerliga klassen, som icke vill erkänna
bolsjevismens berättigande, rättighet
att få bröd, och hänvisat dem
hånfullt till gulaschaffärer, vilka ju för
det första i ett bolsjevistiskt
samhälle icke borde få existera, för det
andra äro omöjliggjorda för alla de
utfattiga borgare, som befinna sig
i Ryssland.
Anhängare till teorien om denna
terrorismens berättigande hänvisa
litet hånleende till franska
revolutionen sägande: Den var det ju i alla
fall som förde mänskligheten ett
stormsteg framåt i utvecklingen. Ja,
detta är sant, och dock en sanning
med moderation. I marseljäsen, den
mest glödande sång som är skriven,
ligger all den trosvisshet, varmed
revolutionen föddes, all den hänförelse,
med vilken Frankrike under 130 år
tillkämpat sig friheten. Men har man
icke glömt den franska revolutionens
historia eller läser man om den igen
så vet man, att det var dess
överdrifter, som blev dess fall och som
gjorde att reaktionen följde så att
den ledde till borgarklassens
uppsving och icke kom fram till
revolutionerade förhållanden för hela
folket. Det var dess grymhet och dess
oerhörda frihetsfientlighet, styrd som
den var dels av diktatorer, dels av
rasande folkhopar, som hindrade
utvecklingen att taga det stormsteg
framåt, som upplysningstiden hade
förberett. Vem förvånar sig icke
över huru Robespierre —
mannen med det klara huvudet och det
enkla, sympatiska uppträdandet —
kunde låta grymheterna ske och vara
med om dödsdomarna utan att hejda
gilliotinens verksamhet. Vem
förvånar sig icke över att även
giron-disterna icke enhälligt ville hindra
Ludvig XVI:s avrättning. Vem
uppskakas icke över att
girondister-na, till tack för de tjänster de gjort
revolutionen, själva fingo bestiga
schavotten liksom sedan efter dem
Danton och Robespierre själva. Vem
ryser icke över den formliga hetsjakt
av grymheter, som utfördes av
folkmassorna. Vern slutligen sörjer icke
över, att de bästa människorna under
denna tid — de som ville
förändringarna, omvälvningarna utan
grymhet och onödig hänsynslöshet — att
de voro så få och därför så maktlösa.
Om dessa hade haft makten då skulle
kanske franska revolutionen icke blott
kunnat avskaffa envåldsmakten utan
ock kunnat genomföra en
omvälvning för både tredje och fjärde
ståndet. Då skulle Napoleonshistorien,
såsom den utspelades, kanske aldrig
funnits till, då skulle måhända
Hohen-zollrarnas tyranni icke uppstått.
Ja, vem vet, det är dock möjligt,
att den mänskliga viljan till det goda,
till barmhärtighet, till ridderlighet,
till rättvisa, kan giva utvecklingen
nya och andra linjer. Franska
revolutionen låg ju dock i tiden för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
