Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1919 - Ahlberg, Ernst Alex.: Till socialistskräckens psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B. A. AHLBERG: TILL SOCIALISTSKRÄCKENS PSYKOLOGI. 85
ras med en hel del faktorer, men den
är heller ingenting annat än ett fullt
försvarligt o m d ö m e o ni ett
föreliggande f a k t u m . Och när
socialistagitatorn säger att det
nuvarande ekonomiska systemet innebär att
ett flertal utsugs för ett mindertals
ekonomiska välstånd, så är detta
naturligtvis ingenting annat än ett
konstaterande av faktum.
Socialistagitatorn — och hit räknas nu inte
bol-sjevikiska uppviglare — tar inte till
sin uppgift att utså hat mot än så
brutala arbetsgivare, knappast att utså
hat mot en orättfärdig princip, utan
han öppnar helt enkelt ögonen på sina
åhörare och visar dem det
ekonomiska samhället från en sida som vanan
och fördomar hindrat dem från att se.
Socialismen är sålunda — ur den här
synpunkten — ingenting annat än ett
sätt att se saken, den är en politisk
åskådning, vars rättmätighet varken d:r
Le Bon eller d:r Bjerre kan bestrida.
Ett anammande av socialismen
betyder att det har fallit fjäll från ens
ögon. Världen får ett annat utseende,
livet framstår i sin brutala
verklighet, berövat alla estetiska värden, och
socialismen må vara bur utopisk som
helst, fundamentet för dess
samhällskritik kan inga böcker i världen rubba.
En populär framställning av hur en
nyomvänd socialist ser på världen
finner d:r Bjerre i hr Ossiannilssons bok
Barbarskogen, som också har den
fördelen att vara en av den svenska
socialistskräckens kanoniska böcker.
Nu är emellertid det märkliga, med
Ernst Norlinds Den dödas arv att den
långt ifrån att uppenbara någon lögn
i den socialistiska kritiken tvärtom
understryker den självklara sanningen att
profithungern utsuger arbetaren, och
ett närmare studium av boken blir
inte mycket uppmuntrande för den
som till äventyrs efter d:r Bjerres
rekommendationer kunde komma på
idén att sticka den i händerna pä en
farlig socialist. Det är ju visserligen
mycket möjligt att d:r Bjerre har läst
boken rätt och att han tolkat författarens
intentioner riktigt, men i så fall kan man
utan risk att anses oförskämd säga att hr
Norlind har uttryckt sig tämligen illa.
Boken handlar om en godsägare och
f. d. major som blir änkling och under
inflytande av en viljestark kvinna —
en personifikation av den iskalla
profithungern — bryter med gårdens
gamla patriarkaliska traditioner. Hans
hustru hade varit en god och »adel
människa som älskades av gårdens
folk och det är hennes arv majoren
skulle ha förvaltat. Men den
viljekraftiga adelsdamen, som blir
husföreståndarinna, har moderna privatka:
pitalistiska tag i sig. Hon utnyttjar
varje kvadrattum av jorden — undan
med idyller och blommor och
sentimentalitet! —- hon utsuger
arbetskraften både hos djur och människor till
det sista (författaren använder
verkligen det agitatoriska begreppet
utsugning!) — och rikedomen växer.
Socialismen får — följaktligen! — insteg
på gården, där förr den liberala
idealismen härskat (jfr sid. 9 i boken, där
det heter: »Det är tomt efter
majorskan — — — . Hon hade hjärta för
den fattige!»)- Man importerar
gali-cier, och här fick man alltså en
arbetskraft, som förstod — om också
dunkelt — »hur ensidig den vanliga
bilden är av arbetsgivare som en
ut-sugare»! Slutet blir en mordbrand,
och det går upp för den viljesvage
majoren att adelsdamen, har
representerat en dålig princip,
»järnhammarens döda framtvingande av lydnad».
Hon får lämna gården. Och majoren
»kände det som om paradiset hade
kommit honom nära. Nu var han
mogen att förvalta den dödas arv».
Det är kort sagt historien om en
svag karaktär som mot sin vilja
kommer under inflytande av makter, som
är starkare än han, och nainnet pade
makterna är, kort sagt, kapitalism och
profithunger. Arbetsgivaren
ä^-^Visser-ligen här — som d:r Bjerre mycket
riktigt anmärker — en god människa.
Men han blir ett redskap för en
för-dömlig princip, som socialistagitatorn
med sina »lögnaktiga fraser» betecknar
som utsugning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
