Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1919 - Ahlberg, Ernst Alex.: Till socialistskräckens psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. A. AHLBERG: SOCIALISTSKRÄCKENS PSYKOLOGI.
Jag tror att d:r Bjerres ord har
förutsättningarna att vinna den livligaste
anklang i de kretsar där man
odlat-en mera upphöjd socialistskräck. Det
är något stort som står pä spel, när
man griper efter ett sådant halmstrå
som Norlinds bok. Jag tror mig inte
ta alltför mycket miste när jag säger,
att èn stor del frisinnade människor i
socialismen ser en makt som är
fientlig mot för dem heliga värden.
Jag-ska inte tala om kristendomen i det
samman lian get - det är
överhuvudtaget en särskild historia — utan blott
påpeka en del specifikt frisinnade
föreställningar inom det praktiska livet.
Det värde som framför allt står på
spel för den frisinnade är den vackra
illusion som kallas friheten, närmare
bestämt den personliga friheten. Med
den personliga friheten står själva
människovärdet på spel och man höjer
fingret mot socialismen som vill kväva
den personliga friheten och med den
det värdefulla personliga initiativet.
Har man kommit så långt i
resonemanget rör man sig på den sakliga
diskussionens område och har lämnat
känslornas gungfiy — tror man. Men
i själva verket har den snart
klassiska och numera skäligen meningslösa
invändningen mot socialismen om det
personliga initiativets betydelse för det
sociala framåtskridandet sin rot i djupa
känslobehov.
Som bekant rekryteras det
frisinnade partiet från den intelligenta och
relativt fördomsfria (iverklassen och
medelklassen inklusive den studerande
ungdomen. Liberalismen betecknar en
politisk idealism, som alltid har för
ögonen friheten och rättvisan. Dessa
suggestiva symboler har framkallat
starka romantiska affekter hos
liberalismens adepter, och en ung student
med verklig idealitet är därför nästan
alltid frisinnad. De nationalistiska
och krigiska symbolerna framkalla
dock lätt andra strömningar hos den
studerande ungdomen, som vi sett,
och detta bevisar just hur starkt
känslobetonad liberalismen är i
jämförelse med socialismen.
Den frisinnade har ofta bakom sig
långa släktled som utvecklats under
bildning och förfining, hans ställning
medger honom också i allmänhet att
lägga en ur alla synpunkter fri syn på
tingen, och hos den frisinnade
medelklassen finns inte sällan en känsla av
intellektuell överlägsenhet, och den
har också utsikter att ta sig fram här
i livet med bibehållet människovärde
och bibehållen personlig frihet.
Denna personliga frihet är ett
behov hos de borgerliga, och
falangstä-ren kunde inte ha ingett Dostojevskij
större fasa än vad blotta tanken på
en sträng socialisering inger en person
som är van att njuta av sin
personliga frihet. Socialismen betyder för.
honom förkvävandet av själens
ädlaste krafter och dödandet av de
heligaste livsvärdena.
Medan socialisten först och främst
måste ta i betraktande att majoriteten
av mänskligheten just under
nuvarande samhällsordning är berövad den
heliga personliga friheten och är
fullkomligt okunnig om dessa liberala
känslovärden, får den frisinnade i
första hand rädda sina personliga
intressen och sedan tänka på att skapa det
drägligare för medmänniskorna. Det
personliga initiativet är för socialisten
en makt på gott och ont, han vet att
detta personliga initiativ framför allt
skapar personliga fördelar, och när han
vill lägga produktionen under
samhällets kontroll, så gör han det för att
så mycket som möjligt utnyttja
arbetskraften för det gemensamma bästa,
och han gör det med en förhoppning
att det ska finnas personligt initiativ
även hos personer som måste arbeta
för det allmänna. Det finns redan nu
många exempel på personer som
förenar den vackraste sociala oegennytta
med överlägsen initiativkraft! Mentor
den frisinnade icke-socialisten är den
personliga friheten ett livsvillkor, och
det behöver inte påvisas mera hur
denna känsla bottnar i egoismen.
Socialismen bottnar väl också i
egoismen, men den överskrider dess snäva
gränser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
