Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1919 - Ahlberg, Ernst Alex.: Till socialistskräckens psykologi - Hedmansson, Karl: Litteratur. Martin Koch, Anteckningar på havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
TIDEN
Socialismen har genomsyrat
samhället och den gamla byggnaden börjar
förvittra. Det har uppstått ett nytt
socialt samvete, och det är många
gamla känslovärden som har dömts
att dö. Det räcker inte längre att
vara »god mot de fattiga», att bära
frihetens och rättvisans symboler
framför sig. Fattigdomen är ett brott, av
den rike och samhället, friheten och
rättvisan är blotta illusioner, och inte
ens det, för stora massor av folket.
Den gamla samhällsbyggnaden med
alla dess sentimentala och estetiska
värden måst byggas om från grunden.
Och om mänskligheten över huvud
taget är utvecklingskraftig måste den
veta att rädda de nödvändiga
livsvärdena, och det är ingenting förlorat,
när alla har blivit delaktiga därav!
För den som bara det allra minsta
har följt med utvecklingen av de
socialistiska idéerna till den nuvarande
tidpunkten blir också alla
sentimentala farhågor för socialismen ett
nonsens, av omdömeslöshet. (Och därmed
är inte sagt att socialistskräcken
någonsin har varit berättigad). För varje
tänkande människa — och
socialisterna är i allmänhet sadana — är det
självklart att varje tvång som inte
tillgodoser allas intressen och varje
artificiellt system som inte räknar
med människornas känslobehov från
begynnelsen är dömda att misslyckas.
Det råder inget tvivel att det fordras
en allmän utveckling av de sociala
känslorna för att realisera socialismen.
En Le Bons socialpolitiska agnosticism,
som uttrycker sanningen av att
utvecklingen betingas av på det hela taget
okända krafter och för vilken
socialismen är avskräckande naiv, är under
sådana förhållanden rätt malplacerad i
polemiken mot socialismen. De sociala
och etiska känslorna är psykologiska
realiteter, fullt »naturliga» känslor,
och socialismen är därför ingen
orimlighet ur naturvetenskaplig synpunkt.
Den framstår i själva verket som en
nödvändighet, och denna nödvändighet
är så långt ifrån förskräckande att
ett motsatt förhållande skulle leda till
den mörkaste pessimism. Ett nederlag
för de idéer och de värden som
socialismen representerar skulle betyda ett
förkvävande av människoandens ädlaste
krafter och leda till mänsklighetens
absoluta förfall.
Litteratur.
Martin Koch: A n teckni n g a r
på havet. Albert Bonniers
förlag 1918.
Det är onödigt att upprepa, vad
som är allom känt: att Martin Koch
såsom tids- och människoskildrare
intar en plats för sig inom vår
litteratur. Det säregna är icke en viss
stilform eller hans ämnesval, som alltid
anknyter till levande liv och verk,
utan den oerhörda rikedomen på stoff
och hans eminenta förmåga att tränga
till djupet på detta; på djupet, när
det gäller människans verk från den
moderna masugnen till det förste
yxhugget i den orörda skogen eller spad-
taget i den grå mullen, och lika långt
till botten i människornas själar, till
de hemliga instinkter, som mumla om
Gud eller brott. Primitiva eller högt
utvecklade andar, äro hans människor
intressanta just genom sin
mänsklighet, de primitiva bli aldrig
halvdemoniska sägenfigurer i stil med den
moderna vildmarksprosans hjältar, och
hans kulturmänniskor äro välgörande
fria från de högst märkliga
själstillstånd, som en annan art moderna
författare så gärna analysera.
I »Anteckningar på havet» få vi en
inblick i, hur denna diktare arbetar.
Så som han här levt si,2; in i arbetets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
