Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1919 - Hallin, Ernst: Arbetsintensitetens problem och den ekonomiska demokratin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
TIDEN
vänstra handen oberoende av den
högra o. s. v.
Förarbetarens betydelse framgår
bäst genom en jämförelse med en
idrottstränare. En sund syn på
arbetsintensitetsproblemet gör denna
jämförelse alldeles påtaglig- För
tjugu år sedan hade Sverige en lång
rad goda idrottsmän, men deras
resultat tåla ej en jämförelse med ens
de medelmåttiga i våra dagar —
detta trots att de förbrukade
avsevärt mer kraft. Den lätta
metodiska träningen har skapat de
amerikanska rekordmännen, och i
Sverige äro vi på god väg att nå
samma höjd. En rationell ändring
i armföringen sänder diskusen fyra,
fem meter längre än förut med
mindre kraftansträngning, genom
att lyfta knäna på ett annat sätt än
man är van vid kan man vinna
många minuter på en nymils
löpning o. s. v.
Genom att låta enskilda
specialisters erfarenheter komma alla till del
lyfter man hela produktionen. Nu
är det så, att om en arbetare hittat
en bra genväg, betyder det att han
kan arbeta mindre, läsa tidningarna
längre, köra maskinen tom, ta sig
fem minuter var gång förmannen
vänder ryggen till. Annars ha både
han och kamraterna skada av hans
ökade arbetstempo. Vore icke
ackordsavdragen, skulle
arbetsintensiteten, d. ä. produktionsresultatet pr
timenhet, öka sig automatiskt och
detta desto hastigare ju bättre
ledningen är och ju mer upplysta
arbetarna själva bli.
Tanken vidgar sig till att omfatta
hela produktionsproblemet. Jag
samtalade häromdagen med en
ingeniör i ledande ställning vid ett av
landets största företag och berättade
bl. a. några episoder från den här
ovan omtalade fabriken. Kom att
tala om en ung målare, som en dag
sökte arbete vid fabriken. Han
sattes att fräsa H-hakar, som för
tillfället var en mycket lönande
produktion vid sidan av den egentliga
driften. Ett par dagar senare hade han
ökat dittills bästa resultatet med 50
proc- genom att vända arbetsstycket
mellan vänstra handens pekfinger
och långfinger samtidigt med att
frasen skruvades från med högra
handen. Sedermera cirkulerade han
på olika avdelningar inom fabriken,
ständigt med nya uppslag till
förbättringar. Han borde blivit ingenjör,
var min interlokutörs första
tanke-Misstag. Den genialitet i smått,
som utmärkte honom, parades ej med
den tålmodighet och grundlighet
som äro ett conditio sine qua non för
experimentingenjören, och han hade
icke det minsta sinne för
arbetsledning. Hans ärelystnad var att ha
ett varierande arbete och goda
inkomster, han ville ej ens bli förman.
T själva verket gör nutida
produktionsform ingenting för att taga
tillvara detta slags kraft. Eller rättare
den dömer alla till en uniform
utbildning eller ingen alls. Även
individualister bland arbetarna, som
älska att använda sin hjärna för
självverksamhet, måste förfalla till
ett själsmördande enformigt arbete,
som däremot tilltalar de flegmatiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
