Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1919 - Kautsky, Karl: Demokrati eller diktatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL KAUTSKY: DEMOKRATI ELLER DIKTATUR.
119
I England blev det industriella
proletariatet tidigast en massföreteelse.
Men där fann det också några
ansatser till demokratiska rättigheter,
möjligheter till organisation och
propaganda öppnade sig och bourgeoisin
själv uppkallade proletariatet att
röra på sig för att få hjälp i sin
kamp för valrätten mot adeln.
I fackföreningsrörelsen och
chartist-rörelsen började ansatserna till
arbetarrörelse, proletariatets motstånd
mot utsugning och rättslöshet, där
började dess strejker, dess stora
kamp för rösträtt och
normalarbetsdag.
Marx och Engels erkände tidigt
denna rörelses betydelse. ’
’Eländesteorien " utmärker icke Marx och
Engels. Denna hade de
gemensam med alla socialister. De höjde
sig över dessa då de erkände icke
blott den kapitalistiska tendensen
till utsugning utan också den
prole-täriska mottendensen och i denna,
i klasskam p e n, sågo den stora
faktor som skulle höja proletariatet
och utrusta det med de möjligheter,
det behövde för att icke blott en
gång tillfälligt rycka till sig den
politiska makten, utan också bli i
stånd att behålla och utnyttja den.
Om icke den "absoluta’’ och "rena
demokratin" så dock så mycket av
demokrati som är nödvändig för att
organisera och upplysa massorna.
Detta kan aldrig tillräckligt ske på
hemliga vägar. Enstaka flygblad
kunna icke ersätta en väl inarbetad
dagspress. Hemligt kunna icke
massorna organiseras, och framför allt
kan en hemlig organisation icke vara
demokratisk- Den leder alltid till
en endas eller ett litet antal ledares
diktatur. Medlemmarna i gemen
bli då endast verktyg. Ett dylikt
tillstånd blir en oundviklig följd då
de undertryckta lagren fullständigt
saknar demokrati; själ v verksamhet
och självständighet hos massorna
främjas därigenom icke, men väl
ledarnas messiassjälvkänsla, deras
diktatoriska vanor.
Samme Weitling, som så starkt
framhävde messiasrollen, talar högst
föraktligt om demokratin:
"Kommunisterna äro ännnu tämligen
obeslutsamma ifråga om val av
regeringsform. Em stor del av dem i Frankrike
luta åt diktaturen emedan de veta att
folkväldet sådant som republikanerna, eller
ännu mer politikerna, tänka sig det, icke
är lämpligt för övergångsperioden frän
en gammal till en ny, fullkomlig
organisation. Trots detta har Cabot lånat frän
republikanerna principen om folkvälde men
vet dock mycket fyndigt att förena den
med en nästan omärklig diktatur under
övergångsperioden. Owen slutligen, de
engelska kommunisternas ledare, vill att
varje mansålder måtte sköta om sitt
bestämda kall och att alltså varje
förvaltnings högsta ledare samtidigt äro dess
äldsta ledamöter. Alla socialister — med
undantag av Fourieristerna, för vilka varje
regeringsform är densamma — äro eniga
däri att den regeringsform, som man
kallar folkvalde är ett mycket odugligt, ja
farligt nödankare för den unga principen om
gemenskap som det gäller att förverkliga.; 7
( G ar an t i en u s w. S. 147).
Weitling vill att det största geniet
skall regera och geniet skall man
söka lära känna genom lösning av
prisuppgifter, som prövas av
vetenskapliga församlingar.
Jag har citerat Weitling så
utförligt för att visa, att det förakt för
demokratin, som nu presenteras oss som
nyaste visdom, är av rätt gammalt
datum och leder sitt ursprung från
ett mycket primitivt tillstånd av
arbetarrörelsen. Vid samma tid då
Weitling föraktfullt avvisade den
allmänna rösträtten och
pressfriheten, kämpade Englands arbetare för
denna rätt och Marx och Engels
ställde sig på deras sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
