Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1919 - Kautsky, Karl: Demokrati eller diktatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL KAUTSKV: DEMOKRATI ELLER DIKTATUR.
125
t i et blir därför till förfång för den
proletära klasskampen och ett
hämmande av arbetarklassens mognad.
Världen ställer oss alltjämt inför
nya, okända problem, som icke stå
att lösa på hävdvunnet sätt.
Hur mödosamt det än må vara att
ur de föreslagna nydaningarnas
kaos läsa ut det verkligt värdefulla,
så är det dock ett ofrånkomligt
arbete om vår rörelse icke skall stelna och
avstå från att växa upp i höjd med
sina uppgifter. Och vad som gäller
för partiet gäller i icke mindre grad
för staten. Skydd för minoriteten
är en oeftergivlig betingelse för den
demokratiska utvecklingen, av icke
mindre vikt än majoritetens
bestämmanderätt.
Ännu ett kännemärke på demokrati
må här komma i betraktande: den
form den ger de politiska striderna.
Jag har redan 1893 yttrat mig
därom i "Neuc Zeit" i en artikel om
"en socialdemokratisk katekism".
Sedermera har jag 1909 närmare
utvecklat mina åsikter i min "Vägen
till makt". Därur må följande
återges.
? ’Församlingsfriheten,
pressfriheten och den allmänna rösträtten
(understundom även den allmänna
värnplikten) erbjuder icke
endast vapen, som de modärna
staternas proletariat äger till lycklig
skillnad från de samhällsklasser, som
utkämpade bourgcoisins
revolutionära strider. Dessa institutioner
kasta också över de enskilda
partiernas och samhällsklassernas
maktförhållanden och över den anda, som
besjälar dem, ett ljus som saknades
under absolutismens tid.
På den * tiden famlade de
härskande klasserna likaväl som de
revolutionära omkring i mörkret. Då
varje oppositionsyttring var
omöjliggjord, kunde varken regeringarna
eller de revolutionära lära känna
.sina krafter. Vart och ett av de
båda partierna var utsatt för faran
att överskatta sig självt, så länge de
icke prövat sina krafter gentemot
motståndaren, liksom även att
underskatta sig, så snart de lidit
nederlag och då genast slänga yxan i
sjön. Detta är väl en av de
viktigaste orsakerna, varför på den
revolutionära bourgeoisiens tid så många
kravaller förekommo, vilka
krossades med ett enda slag, och så många
regeringar, som med ett enda slag
störtades; därför även denna
ständiga följd av omväxlande
revolution och kontrarevolution.
Helt annat i våra tider,
åtminstone i länder med något så när
demokratiska institutioner. Man har
kallat dessa institutioner
samhällets säkerhetsventil. Om man
därmed har velat säga, att
proletariatet i en demokratisk stat upphör
att vara revolutionärt, att det låter
sig nöja med att ge offentligt
uttryck åt sin förtvivlan och sina
lidanden, och att det avstår från den
politiska och sociala revolutionen —
då är denna benämning falsk.
Demokratin kan icke utjämna
klassmotsättningarna i det kapitalistiska
samhället och kan icke hejda deras
nödvändiga resultat, detta samhälles
omstörtning. Men en sak kan den:
den förmår inte hindra revolutionen,
men den kan avvärja månget för
tidigt, utsiktslöst revolutionsförsök och
göra överflödig mången revolutionär
resning. Den bringar klarhet över
de olika partiernas och
samhällsklassernas kraftförhållanden; den
utjämnar icke motsättningarna dem
emellan och gör ingen förskjutning
i deras slutliga mål, men den verkar
därhän, att den hindrar de
uppåtsträvande klasserna från att för
tidigt lösa uppgifter, som de ännu icke
äro vuxna; och den verkar även
därhän, att den avhåller de härskande
klasserna från att vägra medgiva
rättigheter, då de icke längre ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
