130 (Tiden / Elfte årgången. 1919)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1919 - Paulsson, Gregor: Nationalmuseum som social institution

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

TIDEN

talet? Dessa frågor kunna nog
besvaras i för vårt ändamål gynnsam
riktning. Inget kulturvärde är för
högt att kunna gripas av vem som
helst. Den enda faran för en
vulgarisering av kulturvärdena är om man,
som Tolstoy fordrar med konsten,
sänker dem ned till de obildades
nivå. I sådana fall uppstår
naturligtvis en given kulturfara.
Emellertid är fruktan för att något sådant
skall inträffa, efter de erfarenheter
som gjorts vid folkets
bildningsarbete, icke alls på sin plats. Man kan
hos folket med fullt fog förutsätta ett
behov efter kultur och därmed
också efter konst. I Australien, där åtta
timmars-arbetsdagen ju en tid varit
genomförd, har det visat sig att
arbetarnas museibesök äro större än
annorstädes. För närvarande gör sig
bland studiecirklarna i Sverige ett
mycket starkt intresse för
konststudier gällande.

Men då, som ovan sagts, under
1800-talet konsten och samhället
blivit skilda åt, är detta behov svårare
att tillfredsställa än andra
kulturbehov. Massan, både den bildade och
obildade, saknar förmåga att
uppfatta konst. Den ser konsten endast
genom sociala, historiska, etiska,
litterära glasögon, men kan ej så direkt
uppfatta dess åskådliga värden. I
stället böra dessa senare vara den
vehikel med vilken andra värden
uppfattas.

Därför blir det nödvändigt att åter
bibringa den denna förmåga och få
konsten att från att nu vara en
specialitet bliva en allmän
angelägenhet. Men då nu konstmuseet är den
sociala institution som, försedd med
en stab av fackbildade tjänstemän,
inom sina murar har den största
mängden konst i samhället, är det
naturligt att uppgiften närmast bör
falla på det.

Härmed ha vi återkommit till vår

utgångspunkt, museet som
konstpe-dagogisk institution.

VÅGARNA FÖR KONSTMUSEETS
UPPFOSTRANDE VERKSAMHET.

Museet och publiken.

Dessa äro naturligtvis olika efter
den publik som är avsedd.

Som publik kommer i första
rummet folket i allmänhet i fråga. För
dettas direkta uppfostran är det
lämpligt att först taga reda på de
erfarenheter som i detta avseende gjorts
i utländska museer.

De flesta museer anordna liksom
Nationalmuseum kurser och
förevisningar för den breda publiken.
Museerna hållas också för deras skull
öppna såväl hela söndagarna som
också under kvällarna. Längst har
man i detta avseende nått i
Amerika, där en stark rörelse för
»museum extension» framträtt. Museet
skall enligt denna rörelse inte bara
vackert uppbevara ett antal
konstverk och ta emot sina tillfälliga
besökande, dess uppgift är först och
främst en aktivt uppfostrande. Den
skall draga folk till museet och göra
dess innehåll känt genom föredrag
och vandringsutställningar. Det blir
där mer och mer allmänt att det vid
museet anställes docenter med
speciellt uppdrag att vara lärare och
ciceroner. Ett belysande exempel på
hur långt man i detta avseende
kommit i Amerika ger the Toledo
Museum of Art. Där hålles
föredrag-om konst i fabrikerna under
middagsrasten, föredrag med bilder om
kvällen i skolorna för stadsdelens
innevånare, offentliga föredrag
söndag eftermiddag om de för
tillfället utställda målningarna, varje

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/tiden/1919/0134.html

		Tiden / Elfte årgången. 1919 / 130 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|