- Project Runeberg -  Tiden / Elfte årgången. 1919 /
136

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1919 - Hejll, Richard: Kristendomens upplösning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

våra gamla radikaler och fritänkare
kunnat låta sig locka av de kyrkliga
sirentonerna, så att de utan större
tvekan förmåtts att medverka i herr
Söderbloms stora skådespel. Var
det alltså icke bättre beställt med
dessa herrars filosofi och radikalism,
än att de vid första anlopp skulle
falla till föga! Man kunde
visserligen till deras ursäkt anföra »den
tidens förvirring, som lätt bringar
ur jämnvikt svaga själar»; men
filosofien skall ju höja människan över
dagspladdret och stärka hennes
andliga krafter, den filosofi, som icke
det gör, är sannerligen icke värd
det namnet! Denna kapitulation är
därför synnerligen bedrövlig, och
visar tydligt nog, hur jämmerligt
det i själva verket understundom
kan vara beställt med vissa
människors nog så pompösa
livsåskådning.

Emellertid —: man har nu lagt
papperen på bordet, givit den gamla
kristendomen avsked på grått
papper, proklamerat sin egen »kristna»
trosbekännelse, så att envar kan
döma i saken och veta vad han har
att rätta sig efter. Det tråkiga är
endast, att de flesta människor äro
så tämligen oförmögna att döma
och tänka förnuftigt; man rättar sig
efter inpräglade dogmer,
auktoriteter, känsloskäl, praktiska behov, och
sedan får förnuftet lägga det
accepterade skapligt tillrätta. Det är detta
man litar på, liksom ock på tidens
stora nöd och förvirring, där intet
synes säkert, och ondska och anarki
synas på väg att ta överhanden. Den
kyrkliga religionens män ha alltid
förstått att fiska i grumligt vatten,
då de velat förskaffa sig makt och
anseende; varför då icke göra det
även nu, i denna härliga tid, så
lämpad för charlataners och andliga
skådespelares bravader? Det är
minsann alls icke att undra på, om
det i en sådan tid sias om
»religionens pånyttfödelse»!

Men vi andra, vi som ännu hålla
fast vid människans höghet och
andliga självbestämmelserätt — må vi
se till att klargöra vår ställning till
detta nya, och att klart och tydligt
ange skälen till varför vi icke kunna
tro därpå!

II.



Det, som först frapperar en i
denna nya religionsförkunnelse, är
påståendet, att den kristna kyrkan
i alla tider farit vilse, att det, som,
predikats av Paulus, Augustinus,
Anselm, Luther, Kierkegaard m. fl.
såsom utgörande enda,
oundgängliga betingelsen för en människas
salighet — att detta nu helt kort
och gott avfärdas som
»hellenistiska spekulationer», vördnadsvärda
visserligen, men oantagliga för en
»modern människa». Den kristna
kyrkan har sålunda nu i 1800 år och
mera farit vilse, just på den
avgörande punkten; det, som man nu i
1800 år varit van att kalla
kristendom, är icke kristendom, utan något
annat, och först nu, i dessa yttersta
dagar har den moderna teologien,
med vetenskapens hjälp och
världskriget som incitament, upptäckt den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:20 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1919/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free