Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 3, 1919
- Hejll, Richard: Kristendomens upplösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på teologiskt håll, farmför allt väl
därför, att man icke rätt förstår det.
Men man vågar icke heller dra
konsekvenserna rent ut av den nya
sanningsprincip, som man förkunnar,
emedan detta ju skulle leda till ett
uppgivande av kristendomens
absoluta karaktär. Därför bibehåller
man i smyg, utan att låtsa om det,
en och annan religiös trossats, som
måste tagas på auktoritet, men vars
värde i grund och botten är ganska
omtvistligt. Ty utan sådan
auktoritet och uppenbarelse kan religionen
alls icke leva.
IV.
Jag har uppställt mot varandra
tvenne inbördes oförenliga
sanningsprinciper: den religiösa och den
vetenskapliga, och jag tror
icke någon skall vara i stånd att
bevisa deras oriktighet. Men, som jag
sade, människorna äro inga
principer, de äro »blandningsväsen»; det
stora och beundransvärda hos dem
är endast det, att de söka
förverkliga dessa principer, göra sig själva
till levande uttryck för dem.
Sålunda uppstå de olika
människotyper, andliga typer, som trycka
sin prägel på historien.
Kristendomen har sålunda skapat den
kristna typen, liksom det
vetenskapliga sanningsmedvetandet
skapat den moderna typen.
Andra finnas naturligtvis också.
Men detta är återigen en sak, som
de moderna kritikerna av
kristendomen tyckas ha fullständigt
förbisett.
Dessa människor tala nämligen
om »det dogmatiska systemet» och
»den hellenistiska spekulationen»,
om de »teologiska lärorna» och de
»religiösa begreppsformerna» såsom
vore detta rent abstrakta,
utommänskliga ting. De förstå tydligtvis
icke, att de kristna dogmerna endast
äro (eller rättare: ha varit) det
begreppsmässiga uttrycket för den
levande kristliga anda, som
präglat den kristna typen
genom tiderna. Det är denna kristliga
anda, denna sant kristna
människotyp, som numera dött ut (i det
stora hela, undantag finnas ju) och
som dessa reformationsherrar
bemöda sig om att riktigt grundligt
slå ihjäl, genom att utplåna även
de yttre spåren av densamma. Det
är emedan denna anda för länge
sedan är död och utplånad i dessa
människors sinnen, som de kristliga
dogmerna förefalla dem så orimliga,
så absurda och anstötliga. Det är
emedan en ny anda vaknat till
liv inom dem, som de icke kunna
förstå den kristna andans uttryck,
de kristliga dogmerna om
syndafallet, återlösningen, uppståndelsen,
det eviga livet, helvetesstraffen. För
en människa av den kristna typen
äro dessa naturliga och självklara
ting, de ge svar på hans frågor om
livets mening, de tillfredsställa hans
religiösa behov, och de äro för
honom »sanningar», så orubbliga och
fasta, att ingen må djärvas betvivla
dem.
Det är denna kristliga anda, som
första gången klarast och tydligast
avspeglas i aposteln Pauli brev, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1919/0144.html
