Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1919 - Hejll, Richard: Kristendomens upplösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RICHARD HEJLL: KRISTENDOMENS UPPLÖSNING. 15<>
förnuftig människa tror väl, att detta
skall kunna utgöra tillräckligt starka
religiösa drivkrafter, att därmed
vinna hela världen för
kristendomen? Jesu religiösa tro i all ära,
men om han endast var en människa
som vi andra, utan något som helst
gudomligt inslag, hur skall han väl
då kunna bli alla människors ideal
och förebild, såsom han måste bli
det, om denna nya religion skall
bli den rådande? Det har funnits
många förträffliga och
utomordentliga människor förutom Jesus, och
var och en väljer bland dessa det
ideal, som bäst passar honom. Men
denna religion fordrar, att vi alla
utan undantag skola välja Jesus —
inser man då icke, att redan
härmed den begränsning och
instängning är given, som ju skulle
undvikas? Endast genom att våldsamt
pressa och omtyda Jesu ord, allt
efter vars och ens behov, lyckas
det att förvandla dessa till det
uni-versal-evangelium för vår tid, som
man vill göra dem till.
Men Jesu evangelium om Guds
rike var en bestämd och otvetydig
förkunnelse om människans rätta
förhållande i detta livet, om Guds
krav på henne och om hennes
slutliga öde. Det är ord, som
omöjligt kunna missförstås, men som det
oaktat på det mest upprörande sätt
omtolkas och vantydas av dessa
samma människor, som säga sig
vara hans rätta lärjungar.
I själva verket torde kardinalfelet
hos denna nya »kristendom» vara
just det, som påstås vara dess stora
förtjänst: nämligen obestämdheten
och mångtydigheten av dess dogmer.
Man vill vinna så många anhängare
som möjligt, därför har man
avlägsnat allt sådant ur bekännelsen, som
kunnat verka stötande, och hållit
ordalydelsen av de positiva
dogmerna så svävande och allmän som
möjligt. Själva begreppet »dogma»
vill man ha bort — förstås! Det går
naturligtvis icke, så länge man vill
bibehålla bekännelsen och det
kristna namnet, varmed detta
begrepp är intimt förbundet. Lägg
märke till förklaringen, att »kyrkan
kan och bör medge bekännelsefrihet,
inom ramen av kristlig
livsåskådning» (kurs. av mig)! Man
förstår lätt, vad en sådan
»bekännelsefrihet» skall innebära.
Begreppet »kristendom» måste definieras,,
en mer eller mindre tydlig
bekännelse måste finnas. Men därmed
är den obegränsade friheten
till-spillogiven.
Skenbart är den nya bekännelsen
ganska bestämt formulerad,
närmare besedd är den idel oklarhet
och dimmighet. Detta beror på de
grundläggande religiösa begrepp, av
vilka den är uppbyggd, och som
sakna all bestämdhet. Framför allt
måste detta sägas om guds b
e-greppet, som väl icke i och för
sig är det centralt religiösa, men
som åtminstone för denna religion
kan sägas vara grundläggande.
Kristendomens Gud, som förr i
tiden var en sträng och fordrande
herre, har på sistone måst
underkasta sig en nog så hårdhänt
behandling av dessa självmedvetna
herrar, vilka i kraft av sitt »reli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
