Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1919 - Hejll, Richard: Kristendomens upplösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
TIDÉN.
då blott en människans tjänare,
alltså en meningslöshet. Vi behöva
inga fiktioner!
Även sådana begrepp som
andligt, gudomligt, synd, gott
och ont, försoning etc. sakna
enligt denna nya religion all
bestämdhet. Detta beror framför allt
därpå, att den absoluta
måttstocken saknas, den
gudomliga uppenbarelsens auktoritet, inför
vilken alla meningsskiljaktigheter
falla till föga. Man har borttagit
denna och vädjar nu i stället till
det mänskliga, till sitt eget
förnuft, sin känsla, sin intuition och
liknande. Därmed bli dessa
begrepp rent subjektiva,
religionen blir en »privatsak», och kyrkan,
såsom de troendes samfund, mister
sitt berättigande. —
Jag skall icke upphälla mig vid
den om en otrolig flackhet vittnande
omtolkning av den kristna
försoningstanken, som herr Linderholm
bjuder på som ersättning för den
gamla uppfattningen (sid. 131), ej
heller säga något om samme
herres bestämmande av det »religiösa
problemet» (sid. 108), vilket dock
tydligt nog visar hans totala
obekantskap med detta. Det sagda må
vara nog. Men jag skall tillfoga ett
par ord om den man, som dessa
reformatorer vilja göra till sin, och
vars lära de påstå sig ämna
förkunna, »ren och oförfalskad».
VII.
Det är utan tvivel riktigt, att den
gammalkristna förkunnelsen,
»pauli-nismen», undanskymt och fördunk-
lat Jesus av Nazarets person för oss.
För de allra flesta är han, tack vare
barnaårens intryck, en främmande
och likgiltig gestalt, huvudaktören
i det kristliga dramat, som icke
intresserar oss moderna människor
längre än till konfirmationen eller
studentexamen. Då han dessutom
förklarats vara en gud, eller en
av gudomspersonerna, blir han oss
än mera otillgänglig, sedan vi
upphört att tro på det »gudomliga»,
och endast taga hänsyn till det
mänskliga. Men även såsom
människa blott och bart är han oss
ganska likgiltig, åtminstone oss
»moderna». Hela hans syn på livet,
hans gudstro, hans moral äro
sådana, att ingen nutida människa
kunde acceptera dem på fulla
allvaret. Också ser man städse, att
de som säga sig tro på honom,
endast äro fyllda av en svärmisk
beundran, som intet har med livets
krav att skaffa. Eller också omtolkar
man honom till oigenkänlighet.
Redan hans allmänna syn på
tillvaron visar, huru oförenlig den är
med vår moderna vetenskap. Hela
Markusevangeliet är uppfyllt av
underverksberättelser och legender,
som äro både otroliga och osmakliga;
man kan ej undgå att få intrycket av
en trollkarl och underdoktor, <och
endast den konventionella
uppfattningen kan väl borttaga detta intryck.
Tydligt är också, att detta icke är
en bisak, utan spelade en nog så
viktig roll i Jesu uppträdande; också
hyser han ju en bergfast tro på sin
förmåga att bota sjuka, och klandrar
flerestädes sina samtidas klenmodig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
