Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1919 - Kautsky, Karl: Demokrati eller diktatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
TIDEN
skulle materiellt välstånd tillföra
kommunismen många som stodo
tvivlande eller blivit skilda från den på
grund av dess antidemokratiska
politik. Detta välstånd måste dock
komma och komma snabbt, icke som
löfte för framtiden, om det skall öva
inflytar.de som åskådningsmaterial.
Varigenom skall detta välstånd
ernås? Diktaturens nödvändighet
förutsätter att en minoritet av
befolkningen har satt sig i besittning av
statsmakten. En minoritet av
egen-domslösa. Proletariatets stora
vapen är emellertid dess antal. Under
normala tider bildar detta stödet för
(iess verksamhet. Statsmakten kan
endast erövras om proletariatet är i
majoritet. Såsom minoritet lyckas
det komma i besittning av
statsmaskineriet ondast genom
sammanträffande utomordentliga
omständigheter, genom Katastrofer, som bryta
statsmakten, som utarmar staten och
låter den förfalla.
Socialismen, d. v. s. allmänt
välstånd mom den modärna kulturen,
blir möjlig endast genom den största
utveckling av de produktivkrafter,
kapitalismen för med sig, genom de
enorma rikedomar, den skapar och
som koncentreras i kapi ta listklassens
händer. Ett statsväsen, som genom
en vanvettig politik, exempelvis ett
gagnlöst krig, har förslösat dessa
rikedomar, erbjuder från början ingen
lämplig utgångspunkt för ett snabbt
välstånd inom alla befolkningslager.
Om såsom arvtagare till den
bankruttmässiga statsmakten uppträder,
icke en demokratisk utan en
diktatorisk regim, så förvärras
situationen, och resultatet blir med
nödvändighet inbördeskrig. Vad som kan
finnas kvar av materiella medel blir
då ödelagt genom anarkin.
Slutligen förutsätter välstånd för
alla att produktionen får oavbrutet
fortgå. Att endast rasera
kapitalismen är dock inte socialism. Där ka-
pitalistisk produktion icke genast
kan föras över till socialistisk, där
måste den förra kvarstå, eljest
avbrytes produktionsprocessen och
därmed skapas det masselände i form av
allmän arbetslöshet som det modärna
proletariatet med rätta fruktar så
starkt.
Endast där proletariatet har fått
skolning genom sina politiska och
fackliga organisationer, där det
deltagit i städernas förvaltning och i
lagstiftning och regeringskontroll
och där ett större antal intellektuella
äro beredda att träda i den
socialistiska produktionens tjänst, förmår
det att genast utan störningar
överallt ersätta kapitalismen där de nya
förhållandena bli omöjliga för
kapitalistisk produktion.
I ett land, som ekonomiskt ännu
är så litet utvecklat att proletariatet
bildar blott en minoritet, kan man
icke vänta denna mognad hos
proletariatet.
Det kan alltså från början anses
för givet, att överallt där
proletariatet genom diktatur i motsats mot
demokrati kan behålla statsmakten,
äro svårigheterna i socialismens väg
så stora att det synes alldeles
uteslutet att diktaturen skulle kunna
snabbt åstadkomma ett allmänt
välstånd, som skulle försona de
rättslösa folkmassorna med våldsregimen.
Naturligtvis kan varje ny regim
stöta på oväntade svårigheter. Man
skulle göra orätt i att utan vidare
lägga dessa svårigheter den nya
regimen till last och därigenom låta sig
modfällas utan att pröva sakläget.
Men skall man trots svårigheterna
hålla ut, så måste man på förhand ha
vunnit stark övertygelse om
riktigheten och nödvändigheten i den nya
regimen. Först då låter man icke
förvilla sig i omdömet.
På detta sätt komma vi också här
tillbaka till demokratin, som tvingar
oss att genom en intensiv propå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
