Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1919 - Ahlberg, Ernst Alex.: Proletärer och proletärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
TIDÉN
och annat. Man måste klä sig
snyggt> bo anständigt, leva med sin
klass, som man säger. Och det
kostar, resonerar man. Detta kan
naturligtvis sägas, men det är på
det hela taget en av de många
fördomar som man betjänar sig av i
sådana här diskussioner. Det är inte
ovanligt att man på fullt allvar
beklagar sig över att lönen är för
knapp i betraktande därav att man
har ett par tre tjänsteflickor att
avlöna och hålla med tvätt, mat och
lyse m. m. Saken är i själva verket
den att den börda som vilar på
stora delar av överklassens
proletariat (med eller utan
citationstecken) är en av det konventionella
framtvingad ren fördel. Ens
allmänna välbefinnande lider minsann
inte av att man går med rena
stärk-saker och bor i hus med hiss och
värmeledning. De uppoffringar som
man får göra för konventionella och,
som sagt, inte enbart obehagliga
förpliktelser har kanske ändå ett
motstycke i de utgifter en del
arbetare får vidkännas för slitage av
arbetskläder och material och i de
ekonomiska olägenheter som — hur
paradoxalt det kan låta för den som
dessa ord egentligen adresserar sig
till — medföljer »billiga» bostäder
och över huvud taget de
levnadsomständigheter i vilka vanliga fattiga
arbetarefamiljer i stor utsträckning
lever.
Men det är också en annan sak,
som man får minnas, när man talar
om överklassproletariatet. Om man
nu ser på dessa intellektuella, som
utför sina tjänster åt samhället för
en uppenbar underbetalning, så ska
man i många fall finna sådana som
verkligen är betryckta av stora
skulder, som de har ådragit sig under
studier, som måhända i sin mån har
bidragit /ill kulturens utveckling.
Man kan se saken så generöst. En
27—28-årig läroverkslärare kan
alltså vara betydligt mera
beklagansvärd än en lika gammal
verkstadsarbetare som har samma lön —
detta är alltså ett tankeexperiment.
Läraren har fått försaka mycket för
att rikta sig själv och samhället med
vissa intellektuella produkter. Men
vad arbetaren beträffar har han
sedan sitt 12: e, 13: e år bidragit till
sin försörjning och också fått
försaka mycket, och vill man, kan man
ju se saken så, att arbetaren har
betalat av sin studieskuld samtidigt
som han förvärvade sig sina
praktiska lärdomar genom att utföra ett
produktivt arbete. Mot obehaget
med växlar och examensfebrar
svarar väl en industriarbetares små
vedervärdigheter. På det sättet kan
man hålla på att göra jämförelser,
och som syns blir det ytterst en
smaksak, hur man mäter måttet av
det lidande som representeras av
dessa båda idealfall. Hur
bedömningen utfaller spelar absolut ingen
roll för en socialist. Det är två
uppenbara orättvisor som föreligger.
Men om man vidare betraktar de
båda sorternas proletariat i sin
helhet, så är klasskillnaden genast i
ögonen fallande. Och den
skillnaden är inte bara av konventionell
beskaffenhet. Om man nu bortser
från alla psevdoproletärer inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
