Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1919 - Sköld, P. E.: Om orsakerna till jordbrukets avfolkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER EDVIN SKÖLD: OM ORSAKERNA TILL etc.
225
bero på en bättre rnejeriorganisation.
Det är högst antagligt, att den
ökning i mjölkmängd, som ovanstående
tabell visar — 643,000 tons eller
över 100 proc. — till största delen
utgör en ökad avkastning från
ladugårdarna. Vad man kan i siffror få
veta om utvecklingen av jordbrukets
animaliska produktion i övrigt är
inte mycket. Möjligen kan man
draga vissa slutsatser ur följande
siffror för värdet av exporten.
ar
levande djur
matvaror o. djur
1875
6.867,000 kr.
6,946,000 kr.
1880
1,432,000 "
9,534,000 "
1885
8,752,000 "
18,707,000 "
1890
8,815,000 "
40,450,000 "
1895
5,059,000 "
95,288,000 "
1900
3,049,000 "
49,272,000 "
1905
2,882,000 "
45,043,000 "
1910
5,750,000 "
51,267,000 "
1913
17,036,000 "
77,734,000 "
Siffrorna utgöra medeltal för
femårsperioden, i vilka det i tabellen
angivna årtalet är det sista året
(likadant i alla tabeller här). Den sista
perioden i denna tabell räknar
emellertid endast tre år — detta för att
slippa 1914 och 15 års onormala
siffror. Tabellen är ett nytt bevis för
den animaliska produktionens
tillväxt just under den allra sista tiden.
Särskilt utförseln av animaliska
matvaror visa ju en oerhörd stegring
— cirka 1,000 proc.
Även om man endast
fragmentariskt kan visa utvecklingen av
jordbrukets animala produktion tror jag,
att det är ett så obestridligt faktum,
att just denna utveckling varit den
väldigaste, att man inte behöver
spilla flera ord härpå,
Av ovanstående torde klart
framgå, att jordbruksproduktionen under
de sista femtio åren stegrats
utomordentligt. Ingen kan bestrida detta.
Men om man gör den invändningen,
att ökningen beror på, att
åkerarealen blivit större, så är detta endast
delvis sant. Åkerjordens areal har
ökats från 1865, då den var 2,333,000
hektar, till 1910, då den var
3,645,000, med 1,312,000 har eller
med 56 proc.
Med denna väldiga ökning av
produktionen, i allmänhet över 100 proc.
— på vissa områden många hundra
— är det klart, att jordbruket inte
blott har haft kraft att odla upp allt
större jordområden utan även
mäktat högst väsentligt driva upp
avkastningen pr enhet. Och med detta
får man väl anse den första frågan
besvarad med ett klart och
otvetydigt nej.
Den andra frågan var : ’’Kan
jordbruket betala högre arbetspris än
det, som det för närvarande
betalar?" Vid undersökningen av den
första frågan framgick, att
avkastningen från jordbruket tillvuxit
alldeles enormt oberoende av
penningvärdet. . För att ge ett svar på denna
fråga får man ta reda på om
kostnaderna för produktionen stigit i
samma proportion som avkastningen
eller ej.
Själva grundkapitalet, d. v. s. det
i jorden nedlagda, är givetvis större
nu än förr. 1878 utgjorde
taxeringsvärdet för jordbruksfastighet 1,800,
men 1913 3,400 miljoner kr.
Varför denna tidsperiod valts och
inte ända från 1866 beror på den
förenkling, som därigenom
åstadkommes. Men resultatet skulle ha blivit
ungefär detsamma.
Om man ser närmare efter skall
man finna, att den ökning på 1,600
miljoner kr., som under dessa 36 år
skett i
jordbruksfastighetstaxeringsvärdet fördelar sig så, att 400
miljoner falla under de första 18 åren
och 1,200 under de sista 18. Denna
fördelning beror antagligen på
penningvärdets stegring under första
och dess fall under sista perioden.
Enligt Sauerbecks världspriskurva
stiger nämligen penningvärdet
ungefär lika mycket under tiden 1878
Tidén mr 5, 1919.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
