Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1919 - Sköld, P. E.: Om orsakerna till jordbrukets avfolkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
TIDEN
—3895, som det faller under tiden
1896—1913. Härav skulle man
kunna sluta, att stegringen under första
förhindrar taxeringsvärdets tillväxt
i lika hög grad, som fallet påskyndar
densamma under sista perioden. Oeh
sålunda skulle av de 1,200 miljoner,
som taxeringsvärdet ökats under
tiden 1896—1913 cirka 400
miljoner bero på penningvärdets fall. Men
då vi vid beräkningen av
avkastningen hållit oss till mängd oeh icke till
värde oeh när alltså penningvärdets
växlingar icke spelat in där, måste
man vid jämförelser mellan
avkastning och produktionskostnad ej
heller ta dessa med. Den verkliga
ökningen i grundkapitalet blir
följaktligen icke 1,600 utan 1,200 miljoner
eller omkring 70 proc. Nu är det
klart, att jordens värdestegring även
beror av en mängd andra faktorer,
framför allt ha som bekant
spannmålstullarna drivit upp jordvärdet.
Vidare spelar kommunikationernas
utveckling sin roll o. s. v. Men detta
inverkar tydligen icke på vad som
ovan utförts, utan dessa senare
värdestegringsfaktorer falla givetvis
inom den summa, som här kallats den
verkliga ökningen. Man torde även
kunna invända, att jordens
taxeringsvärde icke är lika med det i
jordbruket nedlagda fasta kapitalet. Detta
är naturligtvis riktigt, men då det
inte varit meningen att här utröna
detta kapitals storlek utan dess
ökning, så bör taxeringsvärdets ökning
kunna giva en bild härav. Och för
övrigt är just taxeringsvärdet det
enda man i detta avseende kan få
någon uppgift om. En annan
invändning skulle vara att
fördelningen av ökningen i taxeringsvärdet
skulle kunna bero på en olika fart i
fråga om nyodling etc. Men går man
till statistiken, finner man, att
ökningen av åkerjordsarealen skett
mycket jämt under den här berörda
tiden.
Arbetspriset är också en faktor,
vars stegring måste undersökas för
att utröna
produktionskostnadernas förhållande till jordbrukets
avkastning. Efter den officiella
statistiken meddelas här en tabell, som
belyser lönestegringen:
Ar
Årslön i
pengar:
Årslön
i stat
dräng:
I>iga:
dräng:
piga:
1870
103-
46
280
175
1875
154
61
375
214
1880
153
. 64
378
221
1885
153
66
366
213
1890
149
69
366
209
1895
173
84
404
225
1900
205
103
456
253
1905
233
123
507
286
1910
280
161
609
347
Här liksom då det gällde
grundkapitalet kan nian lägga märke till, att
lönerna endast sakta stiga under
tiden till 1895, men att det därefter
blir en annan fart. Sålunda ökas
den kontanta lönen för dräng från
1870 till 1895 med 70 kr., samma
lön för piga med 38, in naturalönen
för dräng med 124 kr. och för piga
med 50 kr. Från 1895 till 1910 bli
däremot ökningarna respektive 107,
77, 205 och 122. Här ha vi tydligen
återigen en inverkan från
penningvärdets fall. Som vi sett förut
orsakades stegringen av taxeringsvärdet
1896—1913 till en tredjedel av
penningvärdets fall, och då blir givetvis
detsamma förhållandet, när det
gäller lönerna. Stegringen skulle då
bli: i första fallet 70+107—35 =
142 eller 138 % ; i andra fallet 38+
11—26 = 89 eller 193 % ; i tredje
fallet 124+205—68 = 261 eller 93
%; i fjärde fallet 50+122—41 =
131 eller 75 %. Det blir i medeltal
ön ökning med 116 % för dräng och
med 134 % för piga.
#
Så komma vi slutligen till den
stegring i produktionskostnaderna,
som kan ligga i förränt ningen av ett
ökat driftkapital, d. v. s. det i in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
