Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1919 - Sköld, P. E.: Om orsakerna till jordbrukets avfolkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
TIDÉN
detta — eller också skulle lantbruket
vinna och till sig draga folket, men
vad skulle det då ha blivit av ’
’flykten från jordbruket"?
Undersökningen har sålunda
besvarat alla de tre frågor, som lågo
bakom den påtalade uppfattningen
om orsaken till jordbrukets
avfolkning på ett sådant sätt, att
ohållbarheten klart ådagalagts. Men vad kan
då vara den verkliga orsaken till den
s. k. ’’flykten från jordbruket"?
Innan jag försöker att ge svar på den
frågan, bör en sak uppmärksammas.
Jordbruksbefolkningen har från att
1870 ha varit 72 proc. av
befolkningen sjunkit till 48 proc. Den har
absolut förminskats med 325,000
personer. Men har nu behovet av
arbetskraft blivit mindre? Nej,
ingalunda ! Den ökade arealen och den
stegrade produktionen tyder snarare
på att det blivit större. Vem utför
då detta arbete, som den nuvarande
jordbruksbefolkningen tydligen icke
kan räcka till att fullgöra? Svaret
blir helt säkert: m a s k i n e n. Där
förut män i långa rader avmejade
gräset, där giir nu en Slåttermaskin
fram. Numera ha vi ångtröskor,
skördemaskiner och såningsmaskiner för
att nämna några exempel. Nu skulle
kanske någon kunna invända, att
"flykten från lantbruket" tvungit
fram maskinerna. Och härvidlag
kunde man ju stödja sig på det
gamla ordspråket, att nöden är alla
uppfinningars moder. Men det är inte
"nöden" inom det svenska
jordbruket, som frampressat dessa
uppfinningar — de ha gjorts i främmande
länder, mest i Amerika och därifrån
importerats hit. En av de största
orsakerna till jordbrukets
avfolkning är helt säkert teknikens
utveckling. Maskinerna göra jämt och
ständigt en mängd mänsklig arbetskraft
överflödig inom jordbruket, och i
motsats till industrin, där även
tekniken gör folk överflödigt, men som
genom startandet av nya företag
jämt kan skaffa sysselsättning åt de
överflödiga och mera till, så måste,
jordbruket, tack vare ’den
begränsning, som arealen gör, stöta ifrån sig
sin överflödiga arbetskraft. Och
denna överflödiga arbetskraft måste
söka sin utkomst på annat håll.
Lyckligtvis mötes denna företeelse
inom jordbruket av en rent motsatt
hos industrin. Industrins väldiga
utveckling kräver alltjämt ny
arbetskraft, den suger folk till sig.
Nu är frågan: stöter lantbruket
folket från sig i raskare tempo än
industrin suger eller tvärtom? Det
första är fallet. Om inte jordbruket
kastade bort arbetskraft snabbare, än
industrien hinner ta upp den, så
skulle givetvis en stark efterfrågan
på arbetskraft uppstå, och då skulle
det bli en rivande konkurrens
mellan dessa båda näringsgrenar. Men
såsom förut anmärkts, existerar
denna konkurrens endast i en viss
fantasi.
Men om det nu inte finnes någon
konkurrens mellan industri och
jordbruk om arbetskraften, så skulle
tydligen jordbruket icke lida brist på
mänsklig arbetskraft. Om man ser
på den offentliga
arbetsförmedlings-statistiken, så har det varje år här i
landet funnits flera arbetssökande
än lediga platser. Har det därför
ibland visat sig brist på arbetskraft
för jordbruket, så kan den ha varit
av lokal karaktär. Och att den inte
kunnat fyllas, har väl berott på
bristande smidighet hos
arbetsförmedlingen, arbetarnas motvilja att
lämna hembygden etc. Om en verklig
brist existerat, så är det nog brist på
tillfällig arbetskraft, på
säsongsarbetare till skötseln av sockerbetor och
rotfrukter och till skörden, men man
kan väl inte sätta ifråga, att några
veckors tillfälligt arbete pr år skulle
kunna åstadkomma en bofast lantbe-i
folkning. Man skulle kanske kunna
invända, att den användning lågt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
