Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1919 - Olberg, P.: Folkhushållningens sammanstörtande i Sovjetrepubliken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
TIDEN
gränserna för ett lands läge för
tillfället, och att den blott kan lyckas
i ett land med folkekonomisk,
speciellt industriell högkonjunktur.
Men dessa socialistiska experiment,
som ignorerade dessa gränser,
iY åste på förhand undergräva de
elementäraste underlag för varje
produktion. För att nu
tillfredsställa även de blygsammaste
behov hos dessa arbetare, på vilka
den stödde sig, såg sig
sovjetregeringen nödsakad att inrikta sin
statsapparat huvudsakligen på
konsumtionen. Landet började använda
resten av de magasinerade förråden,
vilka efter kriget voro så ringa, att
folket led brist på det
nödvändigaste.
Man kan visserligen ej förneka att
sovjetregeringen vid en viss tidpunkt
med all kraft bemödade sig om att
höja produktionen och sökte nå en
intensiv arbetsmetod.
Privatinitiativ, taylorsystem och sträng
arbetsdisciplin voro de slagord, den tog
fram ur deras dammhölj da
arkiv. Med hänsyn till driftens
bankrutt, som då var fullständig, till
misstämningen och den allmänna
olusten för arbete, måste alla dessa
åtgärder, som härstammade från
kapitalismens läger, bli illusoriska.
Visserligen finnas några undantag, som
undgått nationaliseringcn och
förfallet, men dessa måste arbeta för den
röda armén, och, den allmänna
ställningen blir därigenom icke blott icke
bättre, utan den går vidare på den
utförsväg, på vilken den under
kriget råkat in. Borgarkriget och
våldsapparaten göra det övriga.
Resultatet är, som vi redan anmärkt, en
statsbudget med en brist på många
miljarder och en mängd
papperspengars "cireulus vitiosus".
Nu påstås det, att blockaden är
om ej den enda så dock den
huvudsakliga orsaken till Sovjetrysslands
samhälleliga katastrof. Enligt vår
åsikt är detta påstående fullkomligt
grundlöst. Utan att underkänna
blockadens betydelse för
förfallsprocessen, hysa vi den meningen, att
sovjetregeringens politik skulle
drivit landet till undergång oberoende
av blockaden.
Det är självfallet, att denna
politik utövat ett olyckligt inflytande på
städerna. I städerna följer den ena
krisen på den andra. Närings-,
transport- och bränslekriser avlösa
varandra eller uppträda samtidigt.
Befolkningen, som systematiskt ej får
äta sig mätt, är nära hungersdöden.
Industrins nedgång har omöjliggjort
varuutbytet mellan stad och land.
Bonden får ej de varor, han behöver,
för sina produkter, och behåller
därför hellre sitt värdefulla bröd i
visthusen, än han utbyter det mot
värdelösa papperslappar. Dessutom kan
det, under
kommunikationsväsendets fullkomliga pa ralysering, ej
bli tal om någon ens
tillnärmelsevis regelbunden tillförsel av
livsmedel. Liksom av hunger lida
städerna också av brist på ved och
kol, vilket i sin tur medför stockning
av järnvägstrafiken och den
industriella produktionen. Resultatet av
detta komplex av nöd blir en
massflykt ur städerna. Arbetslöshet,
hunger och köld jaga arbetaren utom
stadens portar, om han blott har det
ringaste hopp att få någon
anställning på landet. Och så har Ryssland
i än djupare mening än före kriget,
blivit ett land av bönder. Den ryska
staden går tillbaka i arbete och
kultur, och på den utdöende stadens
ruiner uppstå gamla samhällsformer,
som man trodde längesedan vara
döda. Smyghandcln slår segerrik det
officiella ransoneringssystemet ur
brädet. Smyghandlaren är en av det
moderna Rysslands vanligaste och
utsiktsrikaste yrken. Och detta
ej blott därför, att ämbetsmännen
äro fala och ej lägga några hinder i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
