Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1919 - Hedmansson, Karl: Samhället och folksjälens oro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL HEDMANSSON: SAMHÄLLET etc.
Samhället och folksjälens oro.
För TIDEN av KARL HEDMANSSON.
Från bottnen av människohavet
stiga suekar och kvalfull fråga, ty
människan av i dag är sjuk till
hjärtats rot.
Men lyckligtvis finns det gott om
andens kvacksalvare, som med glädje
bispringa de förtvivlade, de
trött-grubblade och sjuka. Och ännu
bättre, de äro kränka själva, dessa
läkare, samma frågas och oros
slavar. Huru? De helbregda äro icke
läkare, utan de kränka !
Vi behöva ett vidsträckt
perspektiv för att se med klar blick i denna
gåtas mörker, genomskåda är för
mycket begärt och förstå är mycket
även det.
Omvändelsens under, att en
syndare sjunker samman inför korsets
eller andra gudar, är ju i och för sig
icke något märkligt, vare sig det
händer en enhet i massan eller
massan själv eller ens sällsynta högre
exemplar. Men det är påfallande,
att människans andliga situation just
nu utmärkes av en benägenhet för
plötsliga revolutioner.
Den självklara orsaken härtill,
kriget såsom psykisk kraft, är
visserligen ett fullgott svar på frågan,
varför det omnämnda förhållandet
är så påfallande, men frågan tarvar
mera än förklaring.
För det kämpande Frankrike, en
god del av dess andliga elit
åtminstone, blev segern icke mer ett
patriotiskt mål utan en religiös idé.
Skaror tågade mot döden och segern,
burna av samma andes eld, som en
gång under Jeanne d’Arc. Krigare,
helgon, präst och skald, detta blev
idealet för många av Frankrikes
unga och gamla diktare, och till
slagordet "sabeln och vigvattenskvasten "
sade nian — ja, så skall det vara.
Hedningar och den fåfängliga
världens diktare samlades under korset:
Bourget, Paul Claudel, Francis
Jani-mes, Oharles Péguy och många
därtill. Flera, bland dem Péguy, den
nya skolans mästare, dogo som
martyrer för kors och svärd, och de
gamla kristeiidomsfienderna i
kabinettet ha icke vågat eller åtminstone
inte ansett lämpligt att uppta
kampen med den nya sinnesriktningen.
Betecknande är, att en annan krets
intellektuella: Barbusse, Rolland,
Anatole France m. fi. närmat sig en
annan extrem, bolsjevismen, för
vilken de prestera ett i hög grad
känslobetonat försvar.
I England uppträder dess främste
författare II. G. Wells som
representant för en filosofisk gudstro, och av
strödda, tidningsnotiser att döma
pågår där en rörelse i folksjälen med
syftning åt omvändelse. Och här hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
