Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1919 - Hedmansson, Karl: Samhället och folksjälens oro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
TIDEN
oss, fastän vi undgått förstörelsen
och skräcken, hur blommar icke
andens träd och sprider söt, narkotisk
doft?
De stora frågorna, de som kräva
sunt målmedvetet tänkande och en
smula möda, dessa intressera icke,
men är det spörsmål om själen och
de eviga tingen, dessa intimt
personliga frågor, då äro alla platser
upptagna, vilket det är en
ungsocialis-tisk hedning eller en extatisk
predikant, som tillhandahåller livets ord.
Men detta är bara en sida.
Perspektivet måste vidgas ytterligare.
Människan är sjuk till hjärtats
rot, och de sjuka äro själva läkare.
Där bön och bibel ännu äro
bortskymda, där locka spel och nöjen.
Något slags rus måste det vara, blott
inte tänka. London dansar, man
talar redan om det som en farsot. Och
från hela Europa berätta bladen om
ett lössläppt nöjesliv, spel och
spekulation.
Föreställningen om att kunna
vinna framgång med ett lyckokast, lön
utan arbete, är utbredd i alla
samhällslager. Till och med svenska
staten vände sig i annonserna om
premieobligationerna till medborgaren
ungefär med orden: inte ska ni väl
låta någon annan vinna de 300,000?
Och lotterierna blomstra som aldrig
förr. Situationen på
arbetsmarknaden, särskilt i Tyskland, får sin
prägel av samma spellusta. Där man förr
räknade och vägde, förhandlade och
jämkade, slår man nu gladeligen till.
Härutinnan har visserligen på
senaste tiden en förändring inträtt, men
det torde vara ostridigt, att arbetar-
världen är djärvare i det ekonomiska
spelet med arbetskraftens insats, än
vad fallet var före kriget och
revolutionerna.
När Hans E. Kinck säger: "og
desuten oplever vi fremdeles hver
dag ting, som om halve nationen
le-vet av kortspir’, så äger detta sin
giltighet inte bara för Norge utan
för hela Europa.
Nå, vad är till sist att göra åt
saken? Alltsammans är en given följd
av kriget, och det är fasligt liten
nytta till att fördjupa sig i dessa
problem. De som ha klara hjärnor
ha övernog av reellt arbete, politiskt
och socialt.
Så småningom skall väl tiden
läka människornas sjuka själ. Ty
hur det är, så är ruset ingen normal
sinnesförfattning, och människan
varken en ursinnig spelare eller en
andligt förkrossad. Arbete, vila,
högtid och äventyr skola växla i
framtiden som i gångna dar, och det
är ingen anledning att ta det
nuvarande febertempot på allvar.
Detta svar kan låta förnuftigt nog,
men är ändå inte tillfyllest.
Det är hög tid att samla de
andliga och produktiva krafterna i
samhället. En ny dag har brutit in, som
kräver vilja och kunskap hos ett vida
större antal än förr, och då är den
andliga splittringen en fara. Vad som
framförallt saknas är en tänkare
efter tidens mått, en andlig byggherre.
Ekonomi och politik kunna icke
tillfredsställa människans behov av
livsåskådning.
För mig har det alltid varit ett
huvudstycke, att socialistisk åskåd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
