Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1919 - Langenfelt, Gösta: Språkligt strögods - Wiik, Karl H.: Ur gamla papper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
TIDEN
en tillfällig inhysning kallas kines;
en pedant kallas preussare; en finne
kallas finnkolix; en tysk äppeltysk;
en sjukdom fransos; en storskrytare
gascognare o. s. v. En uppställning
av dessa öknamn skulle säkert vara
av lika stort intresse för vetenska-
pen som för allmänheten.
Undertecknad tar gärna emot i brev (under
adr. Upsala) språkliga iakttagelser,
som Tidens läsare gjort och finna
intressanta. Sådana meddelanden
komma sedermera att överlämnas till
Landsmålsarkivet i Upsala.
Ur gamla papper.
Arbetarlagstiftning under "frihetstiden’
Av KARL H. WIIK.
Frihetstiden i Sveriges historia
var inom näringslivets område
samtidigt merkantilsystemets
blomstringstid. Detta system utmärktes
som känt därigenom, att statsmakten
ansåg sig berättigad och skyldig att
till fromma för näringslivet på det
mest enväldiga sätt ingripa i
detsamma, föreskrivande ej blott inom vilka
näringsgrenar och inom vilket
geografiskt område det ena eller andra
hantverksskrået, den ene eller andre
fabriksidkaren fick bedriva sin
rörelse, utan ofta också vad slags
råvara skulle användas, vilket tekniskt
förfarande skulle iakttagas, vilka
pris produkterna skulle åsättas etc.
etc. Enkannerligen skedde denna
reglementering i syfte att framarbeta
en storindustri (främst inom den
genom tekniska framsteg utmärkta
textilbranschen), ty därav hoppades
man ekonomiskt uppsving för hela
landet och inkomster för staten,
medan däremot det av skråämbetena
bedrivna hantverket väsentligen
förblev på samma ståndpunkt som
århundraden tidigare och icke tycktes
lova något för framtiden.
Självfallet tvekade icke heller stats-
makten för att med fast hand ordna
arbetsförhållandena så, som den fann
industrins fördel kräva. Men då
arbetarklassen var helt och hållet
utestängd från inflytande på
lagstiftningen, förblevo dess intressen så
got som obevakade vid densamma.
Några sparsamma stadganden
utfärdades visserligen till skydd för
arbetarna, då dessas alltför långt gångna
exploatering genom kortsynta
arbetsgivare skulle skadat också industrins
och arbetsgivarklassens egna
intressen. Och ett par gånger hände att
allmogen, ur vars led
industriarbetarna utgingo, fann sin fördel kräva
att genom sina representanter i
riksdagen yrka stäv jandet av något för
arbetarna särdeles menligt missbruk.
Men mestadels avsåg dock
"frihetstidens" lagstiftning inom detta
område fastmer att göra arbetarna till
skyddslösa verktyg för skapande av
välstånd åt riket och de mäktige.
Härvid hade lagstiftaren bl. a. att
kämpa mot de gemytliga sedvänjor,
som sedan urminnes tid iakttagits
inom hantverksskråna —
"Gewohn-heiter, Skänkebud, Wälkomster,
Stolpenningar, GrÜsser samt andre flere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
