Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1919 - Kautsky, Karl: Kommunisterna vid arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL KAUTSKY: KOMMUNISTERNA VID ARBETET.
295
"Revolutionen, som hos cle mest
förtryckta väckte till liv den mänskliga
personligheten, har naturligtvis förlänat den
första tiden av detta uppvaknande en
ytterst, låt oss säga anarkisk karaktär.
Detta uppvaknande av personlighetens
elementäraste instinkter har ej sällan en grovt
egoistisk — eller för att använda ett
filosofiskt uttryck — en ’egocentrisk
karaktär’. — — — Han strävar att ta allt,
vad han kan komma åt, för egen räkning,
han tänker blott på sig själv och är ej
böjd att räkna med den allmänna
klass-si andpunkten. Därav den översvämning av
desorganisatoriska stämningar,
individualistiska, anarkistiska och rövaraktiga
tendenser, som vi märka bland breda lager
av landets deklasserade element, bland
medlemmar av den förra armén och sedan
bland vissa element inom arbetarklassen.77
Detta var helt andra element än
pariserkommunens, som minskade på
sin lön för att främja socialismen.
Det är klart, hur produktionen
inom de exproprierade företagen under
sådana förhållanden skulle gestalta
sig. Man skruvade upp lönerna så
högt, man kunde, och presterade ett
minimum av arbete. För att
underlätta detta avskaffades
ackordsarbetet. Då inträffade sådana händelser
som vid Putiloffverken i Petrograd,
som erhöllo ett statsunderstöd av 96
miljoner rubel och presterade arbete
för 15 miljoner.
Blott det oinskränkta bruket av
sedelpressarna gjorde det möjligt att
något uppskjuta denna hushållnings
oundvikliga bankrutt.
Om det arbetades föga i
fabrikerna, så undandrogo sig arbetarna
dock först riktigt de otrevliga,
smutsiga och besvärliga arbetena.
På vad sätt man i ett socialistiskt
samhälle skall säkerställa dessa arbe-
ten, för så vitt de äro oumbärliga,
det är ett problem, som i alla tider
har sysselsatt socialisterna. Fourier
trodde sig lösa det på så sätt, att han
överlät arbetet med smuts åt ’
’smuts-grisarna’’, barn, som med förkärlek
vältrade sig i smuts.
Denna humoristiska lösning var
naturligtvis ej tillfredsställande. Den
enda lösning, som är förenlig med
socialistiska principer, och som lovar
något resultat, är väl den, som
fordrar, att tekniken skall befria de
mödosamma och frånstötande eller
ohälsosamma arbetena från deras
skadliga eller obehagliga sidor. Så länge
detta ej kan ske, blir intet annat
övrigt, än att göra dessa arbeten
begärliga antingen genom utomordentligt
hög betalning eller utomordentligt
kort arbetstid.
Bolsjevikerna funno en ny lösning.
Den motsvarade visserligen ej de
socialistiska principerna men väl de
upprörda arbetarnas ’ ’masspsyke’’.
De införde helt enkelt arbetsplikt.
Likväl ej för dem, som förut arbetat
i lönearbete. Vad skulle det väl
också tjäna till att pålägga dem
arbetsplikt, då under de nya förhållandena
den ena fabriken efter den andra
stoppade driften av brist på råvaror
eller bränsle eller på grund av
transportsvårigheter, så att antalet av
arbetare, som ej funno arbete, ständigt
växte.
Nej, arbetsplikten lades på dem,
som man under förevändning, att de
ej arbetade, gjort rättslösa —
bourgeoisien .
I st. f. den allmänna, "formella"
demokratin satte ju rådsrepubliken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
