Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1919 - Kautsky, Karl: Kommunisterna vid arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
TIDEN
den pr ölet ariska demokratin. Blott
de arbetande skulle ha politiska
rättigheter, blott de skulle få tillräcklig
näring och statligt skydd. Drönarna
skulle vara rättslösa.
Skenbart en helt socialistisk tanke,
som blott hade ett litet fel. I nästan
två år har arbetarrådens republik
ägt bestånd, som ger valrätt blott åt
arbetarna, och ännu har ingen löst
prisgåtan: Vern är arbetare? Av
skilda kommunister få vi skilda svar
därpå.
Från början voro arbetarråden
ingenting annat än representanter för
de stora fabrikernas lönearbetare.
Som sådana bildade de bestämda, väl
begränsade organisationer, som blevo
av stor vikt för republiken.
"Råds-tanken" gick nu i den riktningen att
ersätta den på den allmänna
rösträttens grund valda
nationalförsamlingen med ett arbetarrådens
centralråd. Dock skulle detta centralråds
basis blivit för liten, om man
inskränkt sig till de stora fabrikernas
arbetarråd. Så snart man gick utom
deras krets och samtidigt ville
utesluta bourgeoisien från valrätt, kom
man ut i orimligheter.
Ingenstädes kan man noga
uppdraga gränsen mellan arbetare och
bourgeoisie. Därvid häftar alltid
något godtyckligt, vilket gör
rådstanken mycket lämplig såsom grund för
ett diktatoriskt godtycklighetsvälde,
men särdeles olämplig för
uppförandet av en klart och systematiskt
uppbyggd statsförfattning.
Särskilt vad intelligensen beträffar
ligger det helt och hållet i sovjetmyn-
digheternas skön att räkna den till
bourgeoisin eller ej. Detta gäller
för dess valrätt, det gäller ock för
dess plikt till tvångsarbete.
I sovjetrepubliken berövades
"borgarna" icke blott sina
produktions-och konsumtionsmedel utan varje
ersättning, icke blott alla politiska
rättigheter, man pålade dem samtidigt
— och blott dem — arbetsplikt! De
äro de enda i Ryssland, som äro
skyldiga att arbeta, och dock äro de
berövade sina rättigheter, emedan de
icke arbeta! Under kategorin
arbetare eller borgare inrangeras man i
Sovjetryssland ej på grund av de
funktioner, man för ögonblicket
sköter, utan på grund av dem man skötte
före revolutionen. Borgarna synas
i sovjetrepubliken vara ett särskilt
människosläkte, vars utmärkande
kännetecken ej kunna utplånas.
Liksom en neger blir en neger och en
mongol en mongol, hur han än må
uppträda eller kläda sig, så blir en
borgare en borgare, även om han blir
en tiggare eller lever av sitt arbete.
Och hur lever han!
Borgarna ha skyldighet att arbeta,
men de ha ej rätt att söka sådant
arbete, som de förstå sig på eller
tycka om. De tvingas att förrätta
de smutsigaste och mest motbjudande
arbeten. Och därför erhålla de ej
förhöjda utan de minsta ransoner av
näringsmedel, som ej ens tillåta dem
att stilla sin hunger. Deras
livsmedelsransoner utgöra en fjärdedel av
soldaternas och de av
sovjetrepubliken i dess verkstäder underhållna
arbetare. När dessa få 1 skålpund
bröd, få borgarna ¼ skålpund, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
