Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1919 - —n: Hantverksliv under äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
TIDEN
höll till hade man ämbetslådan. I
denna förvarades ämbetets skrå,
privilegier och sigill. Till denna låda
hörde trenne nycklar, av vilka
åldermannen hade en samt de två
äldsta bisittarne var sin. Ingen fick
vara borta med nyckeln då ämbetet
skulle sammanträda. I så fall hade
man att erlägga böter.
I ämbetslådan förvarades även de
böter, som de hade att erlägga,
vilka i ett eller annat avseende
förbröto sig emot gillesstadgarne.
Ävenledes stadgades att för de brott
som skedde emot lag och laga
ordningar utom ämbetet, men likväl
berörde detta, hade den sakfällde att
erlägga lika mycket till lådan, som
han i rätten fått böta. Alla i denna
förvarade bötesmedel fingo icke på
annat sätt användas, än att
borgmästare och råd därom hade
vetskap.
Varje år om valborgsmässoafton
hölls allmän gillessammankomst.
Då hade borgmästare och råd att
närvara, om man så önskade. I
annat fall skulle man sända sina
fullmäktige. Vid detta gillesmöte
redogjorde åldermannen för
inkomna medel, varjämte man hade
att bestämma om dessas
användning.
Då någon till lärpojke antogs
skedde detta inför hela ämbetet.
Var och en hade att medföra brev,
som utvisade att han vore i äkta
säng född. I annat fall skulle han
ha löftesmän, som intygade detta,
liksom ock att han vid ämbetet ville
stanna till han sitt yrke fullt hade
lärt. Visserligen kunde den
eftergiften göras för en »oäkta» pojke,
att även han skulle få lov att lära sig
ett hantverk, men skulle då
särskilda anlag förefinnas, varjämte
borgmästare och råd hade att för
varje särskilt fall pröva ett sådant
ärende. Om en lärpojke visade sig
obekväm för yrket, hade mästaren
att detta minst två månader efter det
han honom antagit, tör ämbetet
anmäla, i annat fall hade han
skyldighet att honom i fortsättningen
behålla.
Varje lärgosse hade att som
sådan stanna minst tre år och högst
fem. Om mästaren under tiden dog
hade lärgossen att stanna hos
änkan såvida denna genom
anskaffandet av mästersven verkstaden
uppehöll. Efter det han i ena eller andra
avseendet hade utlärt hade han att
i ämbetslådan erlägga 2 eller 3
daler samt i gesällådan, som jämväl
förvarades i gilleslokalen, 6 mark.
Vidare hade han att i skrivarelön
för gesällbrevet utbetala en daler,
samt en halv sådan till de fattige.
Däremot var han icke förpliktigad
att skänka något av mat eller öl
åt de närvarande gillesbröderna.
Hade icke lärgossen själv några
medel hade lärmästaren att för honom
betala och skulle han sedan
belöp-Det genom arbete åt honom avtjäna.
Det ansågs höra till en god ordning
att gesällen stannade det första året
han arbetade som sådan hos den
mästare, av vilken han yrket hade
lärt. Dock var det icke i lag
föreskrivet.
Då en gesäll aniände till en
mästare hade denne, om han önskade
ha honom i sitt arbete att därom
träffa avtal. Under den bestämda
tiden hade icke gesällen rätt att
lämna arbetet och icke heller
mästaren rätt att honom därifrån skilja.
3 motsatt fall hade man att eriägga
de böter, som svarade emot vad
man hade att erhålla eller betala
för den tid, som brast.
Efter det gesällen erhållit sitt
gesällbrev hade han nämligen rätt att
vandra omkring i landet för att söka
arbete. Vid ankomsten till en stad
hade han att anmäla sig för
åldermannen i det ämbete, som han
tillhörde, och hade denne att ge ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
