Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1919 - —n: Hantverksliv under äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—n: HANTVERKSLIV UNDER ÄLDRE TIDER.
325
nom »en billig tärepenning» tills han
arbete hos honom eller annan
mästare i staden hade erhållit. Var det
en sådan, som skrivit efter gesäll,
hade denne att honom minst ett
halvt år behålla i sin tjänst.
Gesällen skulle ha sin väska eller
koffert vari han förvarade sina
tillhörigheter, i mästarens hus, ej
annorstädes. Någon sammankomst av
gesäller fick icke äga rum med
mindre än att två mästare voro
närvarande. Skedde detta var det
beslut som fattades ogillt och hade
gesällerna att var för sig utbetala
6 daler i böter till ämbetslådan samt
2 daler till stadens fattiga.
Ingen hade rätt att bli mästare,
utan att först under minst tre år
arbetat som gesäll. Man hade därvid
att anmäla detta, dels för ämbetet,
dels ock för stadens borgmästare
och råd. Den hade företräde, som
förestått verkstad och tjänstgjort
som verkgesäll under någon längre
eller kortare tid.
Den, som ville bli mästare hade
att tillverka mästerstycke efter en
viss bruklig modell, som honom av
ålderman och bisittare förelades.
Detta hade han sedan å en mästares
verkstad och i »skådemästares»
närvaro förfärdiga. Detta mästerstycke
skulle sedan å viss bestämd tid för
borgmästare och råd samt
åldermans och bisittares närvaro företes.
Vid anmälningen att han samma
mästerstycke önskade förfärdiga,
hade han att till ämbetslådan giva
1 eller 2 daler samt en halv daler
till de fattige. Efter det att provet
blivit färdigt skulle han ge 6 mark i
lådan och 2 mark till de fattige.
Blev sedan samma mästerstycke av
vederbörande godkänt hade han att
ånyo giva 10 daler silvermynt i
lådan. Dessutom hade han att ge
mästarebröd.
Mästerstyckena voro olika,
beroende på det ämbete man tillhörde.
Skomakarne hade sålunda att
tillverka ett par mansskor, ett par
kvinnoskor samt ett par höga
stövlar; skräddaren hade att tillverka
en mans- och en kvinnoklädning.
Särskilda fruntimmersskräddare
förefunnos icke under den tiden, och
om det funnes dylika, voro dessa
i alla händelser män. Guldsmeden
hade att förfärdiga fyra stycken —
en guldring med sten, ett smycke
och två knivsholkar; tunnbindaren
ett öl- och ett vinfat; gryt- och
kanngjutaren en martare, en
stekpanna och en gryta; snickaren ett
utdragsbord av gott ekvirke samt en
kista med fat; buntmakaren en
kappa och en fyrstickad skinnkjortel
o. s. v.
Efter det mästaren som sådan
blivit antagen i ämbetet hade
åldermannen att följa honom till
rådstugan, där han hade att vinna
burskap samt svärja staden och
konungen trohetsed. Om åldermannen i
detta stycke försummade sig hade
han att böta 2 daler. Om en
mästare började driva sitt arbete innan
han vunnit sitt burskaps- och
mästarebrev skulle denne straffas efter
lag. Ävenledes sådana gesäller, som
varit anställda hos mästare vilka
arbetat vid adelsmäns gårdar, hade
rätt att i ämbetet bli intagna,
förutsatt att de förfärdigat mästerstycke
och i vederbörlig ordning erlagt
föreskrivna avgifter. Sak samma om
någon mästare anlände från
främmande land och ämbetet förklarat
sig honom vilja godkänna. Denne
hade då att betala 5 daler extra i
inträdesavgift. Förutvarande
mästare som ock en verkgesäll, vilken
äktade hantverksmästares änka,
hade endast att betala hälften av de
avgifter, som andra skulle utbetala.
Emellan mästarne var ävenledes
en särskild stadga gällande. Ingen
fick sålunda göra den andre förköp
då det gällde varor, som man för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
