Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, april 1920 - Karleby, Nils: Kring kommunalskattefrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
TIDEN
Enligt regeringsförslaget ingå
däremot alla fastighetsägare i
reparti-tionen med dels 4,5 resp. 6 proc. av
taxeringsvärdet och dels med sin
inkomst. Detta betyder, att antalet
skattekronor blir större,
utdebiteringen pr skattekrona blir mindre, och
skatten blir lägre för dem som ha de
mindre inkomsterna, högre för dem
som ha de större, då dessa senarc ju
icke få så höga avdrag.
Detta är gamla kända ting,
framförda redan 1900 inom den
dåvarande skattekommittéii och
kammarrätten, som ihjälkritiserade ett
skatteförslag i denna riktning. Att de
nu ånyo behöva påpekas, är ett gott
vittnesbörd om att liberalerna icke
sky någon möda och ingen smädelse,
icke ens mödan att leta upp tjugu år
gamla luntor och smädelsen att
framföra deras avlivade förslag, så snart
det gäller att manifestera sin —
småfolksvänlighet.
På en annan punkt är liberalernas
öde icke ljusare. De äro
representanterna för den absoluta rättvisan
mot bondeklassen och de betryckta
kommunerna — och gå fram med ett
förslag om en så betydlig minskning
av den del av progressivskatten,
som skall gå till skatteutjämning, att
bidraget till de skattetyngda
kommunerna blir utomordentligt reducerat.
När liberalerna härnäst presentera
sig som bondeklassens speciella
vänner, lär nog bondeklassen be gud
bevara sig för dem. Den alldeles
särskilda smädelsen ha de redan fått
uppleva, att medan de förklarat
själva principerna i
regeringsförslaget förödande för modernäringen, ha
dennas speciella
riksdagsrepresentanter godkänt desamma. Liberalerna
ville spela näringarnas riddare och
motsätta sig principiellt
näringsskatten, och det speciella näringspartiet
högern godkänner den principiellt;
de ville spela bondeklassens riddare
och råka ut för malören, att
bondepartierna själva förklara
rusttjänsten alldeles obehövlig — kan man
önska en bättre illustration till det
förtvivlade läge, vari liberalerna
försatt sig med sin föresats att utan
bärande sakligt motiv till varje pris
stjälpa regeringsförslaget i
skattefrågan ? Man undrar, om icke det sunda
politiska förnuft, som väl ändå
finnes på en del håll inom det liberala
partiet, skall inse att en förnyelse
och en samling kring radikalare,
mera positiva linjer är nödvändig för
det liberala partiet, därest det
allt-jämt vill spela någon roll i svensk
politik.
Från de redan i den förberedande
kritiken, redan innan det särskilda
utskottet egentligen börjat sin
behandling av ärendet, sönderskjutna
positionerna är det, som
motståndarna göra sina anfall mot
rega-ringsförslaget i
kommunalskattefrågan. Skulle det vara förmätet att
förmoda, att den politiska ärligheten
och den politiska sakligheten ännu
har den ställning i Sveriges riksdag,
att kommunalskattefrågans lösning
redan i år efter i huvudsak
regeringsförslagets linjer — och måhända med
en ny prövning i likhet med
beträffande åttatimmarslagen efter vissa
år — i denna situation är given?
18 april 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
