Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, april 1920 - Lundstedt, Vilhelm: Kan ett s. k. totalförbuds införande försvaras ur straffrättens synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDEN
korthet söka tillämpa min åsikt om
straffets sociala funktion på frågan,
om totalförbudets införande skulle
kunna ur straffsynpunkt försvaras.
Det står icke i överensstämmelse
med straffets förnuftiga syfte, att en
handling skall, såsom man
gemenligen tror, straffas därför, att den
utgjort överträdelse av en genom
straffbudet skapad rättsplikt. Utan
handlingen straffas därför, att
straffet är ägnat att effektuera
sträff-budet och upprätthålla dettas kraft
att i det allmänna
föreställningssättet inprägla, att handlingen är
absolut otillåtlig. Denna kraft hos
straffbudet beror därpå, att i straff
normerade fall ett visst lidande följer
på gärningen lika reguljärt, som om
det vore fråga om en naturlag.
Därav följer nämligen i det allmänna
medvetandet en föreställning om
gärningens otillåtlighet, som verkar som
en hämsko gentemot alla impulser till
dess begående. Denna hämsko är
särskilt effektiv, enär den i allmänhet
träder i förbindelse med de
moraliska föreställningarna i samhället och
t. o. m. på det hela taget verkar som
den kraftigaste moraliska faktorn.
Straffets funktion kan sålunda, kort
uttryckt, sägas vara den, att
giva effekt åt straffbudet och
därigenom komma detta att
såsom ingen annan faktor i samhället
gripa fatt i den allmänna moralen.
Är emellertid straff budet av den art,
att straffet ej verkningsfullt kan
gripa in i samhällets moraliska
åskådning, då lyckas det ej
genomföra sitt syfte utan blir fullkomligt
maktlöst (t. ex: romerska lagar
emot kristendomen,
"preventivlagar7’, Åkarpslagar, strejklagar och
andra klasslagar).
I sist antydda fall är det fråga om
straffbud, som icke kunna rycka den
allmänna moralen med sig och som
därför icke heller förmå dirigera det
allmänna medvetandets uppfattning
i fråga om gränsen mellan det
tillåtliga och icke tillåtliga. Det är
sålunda fråga om straff bud, som äro
ändamålslösa. Att ändamålslösa
straff bud ej böra införas framstår
såsom så mycket mera givet, när man
betänker, att det "icke är nog därmed,
att sådana straff bud ej föra något
gott med sig för samhället, utan att
de dessutom äro positivt skadliga i
socialt hänseende. Straffet kan
nämligen i dylika fall blott verka som
avskräckningsmedel. Också om
straffet såsom avskräckningsmedel kaii
ha en viss mission att fylla i mycket
primitiva samhällen, har det dock
såsom sådant medel, efter vad som
framgår icke blott av psykologiska
vittnesbörd utan jämväl av historisk
erfarenhet, absolut ingen uppgift
hos folk med förmåga av högre
moralisk reflexion. Men bortsett
härifrån har man att märka, först och
främst att straffbud av nu
ifrågavarande art — just på grund av sin
kraftlöshet — kunna erhålla en högst
samhällsdemoraliserande effekt,
därigenom att de verka hämmande på
andra straffnormers förmåga att
dirigera det allmänna handlingssättet
i av dem berörda avseenden. Vidare
får ej förglömmas, att ett straff, som
vill prevenera mot en handling blott
genom att avskräcka från dess begå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
