Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, april 1920 - Lundstedt, Vilhelm: Kan ett s. k. totalförbuds införande försvaras ur straffrättens synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILHELM LUNDSTEDT: TOTALFÖRBUDS INFÖRANDE.
7
ende utan att öva erforderligt
ingrepp i samhällsmedlemmarnas
moraliska liv, mycket lätt mötes av en
motsatt moralisk åskådning, som kan
vålla en ur sociala synpunkter
ohälsosam uppresning mot samhället.
Den allmänna åskådningen, enligt
vilken en person bör straffas, därför
att han överträtt en rättsplikt, kan
sålunda så långt ifrån anses stå i
överensstämmelse med vad
straffrätten faktiskt betyder i ett samhälle,
att det verkliga förhållandet just är
det alldeles rakt motsatta, nämligen
att den s. k. rättsplikten — vilken
alltid blott är en känsla — uppstår
först pä grand av att handlingen är
belagd med straff. Befängdheten i
den gängse åskådningen torde klarast
inses, om man betänker att just
brottslingarna, de som skola straffas,
höra till det fåtal, hos vilket
pliktkänslan ifråga icke, åtminstone icke
i tillräckligt hög grad, kunnat
genom straff budet uppammas. Nu
gör sig därför följande spörsmål
gällande: kan det s. k.
totalförbudet, infört inom en överskådlig
framtid, tänkas verkligen rycka
den allmänna moralen med sig
och alstra en sådan allmän
pliktkänsla, att denna kunde betraktas
såsom en verklig hämsko mot impulser
till överträdelser av förbudet, en
hämsko på något sätt jämförlig med
de moraliska krafter mot brotts
begående, som strafflagen föder t. ex. i
avseende å stöld, bedrägeri,
misshandel, straffbar ärekränkning och
skadegörelse, över huvud taget i
allmänhet — d. v. s. bortsett från sådant
som Åkarps- och preventivlagar?
Den frågan synes man mig vid någon
liten eftertanke nödgad besvara med
nej. Härvid bör särskilt betonas, att
riktigheten i detta svar icke på något
sätt skulle jävas av en
förbudsomröstning, som med t. ex. 9/10
majoritet utfolle till förmån för förbudet.
Skulle den sista tiondedelen rösta
emot förbudet av moraliska skäl av
den art, att den skulle finna sig
oförhindrad att bryta mot en införd
förbudslag, så är den mer än tio
gånger större än det antal, som vore
tillräckligt för att låta en förbudslag
medföra avsevärda demoraliserande
verkningar. Den allmänna moralen
har, när fråga är om att alstra s. k.
rättsplikt mot brott, ingalunda ryckts
med av en lag, som en hel procent
av den vuxna befolkningen icke
skulle kunna förmås skänka sin
respekt.
Nu kan man emellertid tryggt
räkna med, att åtskilliga procent av
landets myndiga befolkning med
botten-ärligt ogillande skulle mottaga en
lag om totalförbudet och anse
sig berättigade att utan skrupler
kränka den. Skälen till, att
sålunda en efter alla konstens regler
tillkommen lag på detta sätt icke
skulle kunna alstra en allmän känsla
av "rättsplikt" emot de i lagen
kriminaliserade handlingarna, äro i
korthet följande. Att ett straffbud
i regeln lyckas rycka den allmänna
moralen med sig och få upp i det
allmänna föreställningssättet denna
känsla av rättsplikt, detta allmänna
avböjande av den straffbelagda
handlingen, sammanhänger därmed,
att det är medvetandet om de sociala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
