Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, april 1920 - Lundstedt, Vilhelm: Kan ett s. k. totalförbuds införande försvaras ur straffrättens synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
TIDEN
värden som genom en straffbelagd
handling medelbarligen kunna
angripas eller sättas i fara, som kommer
handlingen att genom straffbudet
framstå såsom absolut otillåtlig.
Psykologiskt sett är det därför i första
hand vissa sociala värdens
okränk-barhet som genom en strafflag
inpräglas i det allmänna
föreställningssättet. Lika litet som det skulle kunna
försvaras att uppställa en allmän
regel om straffbarhet av försök, alltså
också av sådana försökshandlingar,
genom vilka något socialt värde
faktiskt icke alls skulle kunna bliva
kränkt, lika litet borde det kunna
ifrågasättas att över huvud taget
genom straffbud söka i det allmänna
medvetandet inprägla en handlings
absoluta otillåtlighet utan att hänföra
densamma på sociala värden, som
genom dylika handlingars företagande,
åtminstone i större mängd, angripas
eller sättas i fara. Att dylika
lagstiftningsförsök äro dömda att
misslyckas beror på arten av den
psykologiska läggning, varmed människan
nu en gång är skapad. — När jag i
det följande talar om en handling
såsom ett angrepp på ett socialt
värde, menar jag, vilket jag ju också
redan antytt, ingalunda, att det
enskilda brottet i regeln skulle
innebära en kränkning av ett socialt
värde. Detta kan visserligen vara
händelsen, t. ex. vid statsförbrytelsen,
mordbrand och andra s. k.
allmänfarliga, det vill just säga för samhället,
det sociala, farliga förbrytelser.
Klart är emellertid att det är i
högsta grad vilseledande att, såsom t. ex.
Thyrén gör, utan reservation i all-
mänhet beteckna det enskilda brottet
såsom en samhällsfärlig handling och
tillägga brottslingen en
samhällsfar-lig vilja. Tag exempelvis stölden.
Tjuven vill icke alls göra samhället
något ont, endast beröva den, som
be-stjäles, vissa dennes värden. Ett
angrepp mot samhället är det blott i
den mening att stöld, vorden mera
allmän, skulle sätta det gemensamma
intresset att få njuta av sin egendom
i fara. Jag menar sålunda i det
följande med ett socialt värde ett
intresse, vars undertryckande skulle
betyda kränkandet av ett
samhällsintresse, om det bleve mera allmänt.
Man kan kanske försvara
beteckningen av ett sådant värde såsom
socialt därmed, att samhället i det hela
är intresserat i dess allmänna
upprätthållande.
Återstår nu spörsmålet, huruvida
de handlingar, vilkas absoluta
otillåtlighet skulle komma att framgå av en
s. k. förbudslag, äro av den
beskaffenhet, att det skall kunna i det
allmänna föreställningssättet inpräglas,
att vissa sociala värden genom dem
angripas eller sättas i fara. Ser man
blott på de i strid mot lagen
företagna handlingar, vilka yrkesmässigt
eller i varje fall i utpräglat
ekonomiskt syftemål utfördes, måste
givetvis frågan besvaras jakande. När det
gäller totalförbud, är det emellertid
de s. a. s. mera privata
förbudsöverträdelserna som träda i förgrunden.
Och vad dessa angår — de må bestå
i bränning eller destillation till
husbehov, i inköp, insmuggling eller
innehav o. s. v. av rusdrycker —
kommer frågan alltid att reduceras till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
