Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, april 1920 - Lundstedt, Vilhelm: Kan ett s. k. totalförbuds införande försvaras ur straffrättens synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM LUNDSTEDT: TOTALFÖRBUDS INFÖRANDE.
9
ett spörsmål av följande art:
kränker jag på detta medelbara sätt
ett socialt värde, om jag tager
mig några snapsar eller dricker
några glas vin? Lika säkert som att
vissa strängt övertygade
nykterhetsvänner obetingat svara ja på denna
fråga, lika visst är det, att andra,
icke blott alkoholister utan de mest
pedantiskt skötsamma människor
härtill skola genmäla, att den saken
helt och hållet är deras privatsak och
icke angår samhället mera, än om
man tager en pris snus eller läser en
rolig bok. Jag yttrar mig icke om,
vem som har rätt. Jag konstaterar
blott det obestridliga faktum, att
båda uppfattningarna skola göra sig
gällande, den förra möjligen hos ett
större antal än den senare; dock
kanske och sannolikare tvärtom. Jag
säger sålunda ingalunda, att det icke
kan tänkas, att man angriper ett
socialt värde genom att taga en snaps.
Jag säger blott, att detta för
närvarande icke kan inpräglas i det
allmänna föreställningssättet. Klart är
nämligen, att, om den saken stode
fast, att totalförbudet, trots sina
inskränkningar i en eljest önskvärd
handlingsfrihet för individerna, dock
vore något av verkligt värde för
samhället — vid vilken saks bedömande
likvisst måste märkas, att valet
ingalunda står mellan totalförbud och
rusdryckernas fullständiga
frigiv-ning utan mellan det förra och den
genom nuvarande lagstiftning
synnerligen stränga kontrollen på
rusdryckernas användning — om, säger
jag, dock just totalförbudet måste
betraktas såsom något av verkligt
värde för samhället, så måste även
den enskildes tillfredsställande av ett
än så måttligt och i och för sig
oklanderligt alkoholnjutningsbegär kunna
betraktas såsom en agressivitet mot
ett socialt värde. Detta är emellertid
en sak. En annan fråga är den, om
det går att genom straffbud i det
allmänna föreställningsättet
inprägla, att det här verkligen kan
vara fråga om okränkbara sociala
värden. Det är den frågan, som utan
någon slags tvekan för närvarande
måste besvaras med nej. Huruvida
det — under angivna förutsättning
att totalförbudets införande
verkligen skulle kunna visas vara nyttigt
för samhället — en gång i en
avlägsen framtid också skall lyckas att
genom en energisk
upplysningsverksamhet så preparera uppfattningen
hos de svenska medborgarna, att man
genom en totalförbudslag skulle
kunna inprägla i det allmänna
medvetandet, att de kränkte vissa sociala
värden, när de tillfredsställde
det allra måttligaste alkoholbegär,
och dymedelst få upp en allmän
pliktkänsla gent emot i en sådan lag
kriminaliserade handlingar — det är
något som nu ingen anledning
föreligger att profetera om.
Av vad jag nu anfört torde följa,
att en förbudslag ur straffrättslig
synpunkt måste ställas i fullständig
parietet med här ovan
exemplifierade lagar, vilkas förkastlighet var
en nödvändig följd av deras
bristande förmåga att kunna rycka den
allmänna moralen med sig och
dymedelst förmå dirigera det allmänna
medvetandets uppfattning i fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
