25 (Tiden / Tolfte årgången. 1920)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, april 1920 - Oljelund, Ivan: Liljan och dödskallen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IVAN OLJELUND: LILJAN OCH DÖDSKALLEN.

25

met, till ytterlighet skärpt och
försvårat i vår tid, den högt stående
vetenskapens.

Den religiösa konflikten faller
tillbaka på den skärande dissonansen
mellan religiös känsla och känslans
intellektuella uttryck.
Uppståndelsedogmen exempelvis träder i
opposition mot evighetskänslan. Den
senare är människans eviga
följeslagare, men den förra,
uppståndelsedogmen, lärouttrycket för
evighetskänslan, är tidlig och
underkastad förgängelsen. Religionen
revolterar alltså mot teologien,
uppviglad av det kritiska förnuftet.
Problemets lösning, harmoniens
återställande, ligger följaktligen i
skapandet av en ny, tidsenlig och
»vetenskaplig» teologi, i framställandet
av nutidliga intellektuella uttryck för
den odödliga religionskänslan. Så
se de »moderna» teologerna saken.
I sanning en duktig uppgift! Då
hela problemet kan lösas och
lik-visst till sist måste lösas därmed,
att den religiösa känslan får bli vad
den är: känsla, kraft, ande, fritt
verkande i a 11 a livsyttringar, utan den
speciella lärans gråa tukthusdräkt!

Religion och teologi — det var en
gång en svensk biskop, som
översatte dessa båda begrepp med
orden: liljan och dödskallen.
Teologien är en dödskalle, stjälpt över
religionens lilja ... Bättre kan man
inte illustrera dagens religiösa läge:
är icke den religiösa striden innerst
en strävan att befria religionens lilja
från den vederstyggliga, teologiska
dödskallekupan? Det borde i varje
fall vara det. Fastän bekännarne av

religionen som lilja ännu äro
oändligt få mot dödskallens
tillbedjare ...

Biskopen hette Esaias Tegnér.

»Kyrkan är modern till alla dem,,
åt vilka Gud är fadern.» Dessa
Cy-prianus’ ord kunna med en
travestering förändras till: Teologien
är modern till alla dem, åt vilka
religionen är fadern. Nittionio
procent av kristenheten är emellertid
i dag moderlös, emedan den gamla
teologien avgått med tron på de
gamla dogmerna och troslärorna.

Ett kritiskt psykologiskt och
historiskt studium av den gammalkristna
dogmbildningen, med syftemål att
göra nutidsmänniskorna förtrogna
med äldre tiders fromhet; skapandet
av sådana uttryck för det kristna
tänkandet, att detta, på samma gång
det uttrycker kristendomens
sanning, tillfullo hävdar sin centrala
ställning inom samtidens bildning
— eller, om det icke är möjligt att
nyskapa, åtminstone en omtolkning
av den äldre dogmatiken, en
in-tolkning av moderna åskådningssätt
i de gamla symboliska trossatserna
–––-detta är teologiens
nutidsuppgifter. Teologien själv, vars
studieföremål är »Gud», människosjälen
och själens innersta tros- och
känsloliv, måste vara »vetenskaplig», ställa
sig vid sidan av de exakta
vetenskaperna och tillägna sig deras
metod.

Innan detta krav på en genom
vetenskapen förnyad teologi
beröres, må först frågas: Vad skall det
tjäna till? Varför skola vi prompt

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/tiden/1920/0033.html

		Tiden / Tolfte årgången. 1920 / 25 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|