Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, april 1920 - Oljelund, Ivan: Liljan och dödskallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
TIDEN
ha en speciell kristen teologi såsom
religionslivets betingelse?
För teologerna själva liksom för
kyrkans alla män synes en sådan
fråga i hög grad befängd. Vet ni
icke vad teologien uträttat?
spörjer man — är ni okunnig om allt
det vi ha att tacka teologien för i
religionshistoriskt och -psykologiskt
avseende? Visst icke — vill jag
svara — för det nuvarande religiösa
läget äro vi den nyare teologien
stor tack skyldiga. Den har bidragit
till att utforska urkunderna, ställt
kristendomen i en historisk kritisk
belysning, upplöst mången
förvittrad dogm och på det hela taget
effektivare än den tungskodda
ateismen fört oss fram till den
nuvarande ohjälpliga upplösningen!
Teologien bröt med
auktoritetsprincipen och ingick förbund med
erfarenhetsprincipen, ehuru den
tillsvidare är en opålitlig bundsförvant
som ibland går över till fienden.
Den har utfört en hel del
värdefullt, om även därvid
nödvändigheten stundom gjordes till dygd ...
Det är alltså inte meningen att på
rak arm kräva teologiens absoluta
avskaffande. Det gör ingen
tänkande människa nu för tiden.
Teologien må gärna existera, men
inte härska. Det är alls intet
riksintresse, om vi få en ny teologi
eller inte. Sveriges folk och kultur
går inte under om teologien
misslyckas i försöket att reformera kris
tendomen och rädda kyrkan. Det
är fullständigt falskt — nära nog
rena teologiska högmodet — att
sätta de teologiska, kyrkliga och re-
ligiösa frågorna över alla andra
frågor, såsom de enda med folkets
andliga och moraliska liv förknippade.
Sidoordna eller underordna
teologien och den med den speciella
läran förbundna religiositeten, låt den
komma sist på dagordningen,
förutsätt att teologien helt omkommer
— Sverige skall leva och blomstra
i alla fall. Teologien äger inte
hälften av den betydelse den själv
tillmäter sig — men den må gärna på
egen bekostnad existera.
Det är heller inte nödvändigt för
samhället och människorna att det
finns en bestämd, fastställd och
inregistrerad religion, som hålles
färdig för utbud på vissa
regelbundet återkommande tider och liksom
en kurant artikel ständigt finnes på
lager för hugade spekulanter. Om
personliga rön få gälla som bevis
har min kontakt med religionen icke
förmedlats av det officiella
samhället. Jag går aldrig i kyrkan, ty jag
mäktar inte höra de i regel
undermåliga predikanternas
utläggningar, och katekesplugget i skolan
skrämde mig så grundligt att jag
först vid 25 år kunde fördomsfritt
läsa i bibeln. Trots detta sätter jag
mig ogärna bland de religiösa
analfabeterna. Och jag förmodar att
otaliga människor gjort samma
erfarenheter som jag.
Teologerna och de »troende»
betrakta kristendomen, e n av
religionens yttringar, såsom en för alla
människor nödvändig livsmakt. De
sätta kristendomen mitt i samhället
och dekretera att alla skola vara
kristna. De göra all livsbärande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
