Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, april 1920 - Oljelund, Ivan: Liljan och dödskallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
om medborgaren i
Stratford-on-A-von var det? Med den tolkningen,
som är de reformerande
teologernas, blir ju religionen en
»smaksak».
Om vi således utgå från en hel
del s. k. moderna teologers
uppfattning av religionen som subtil
känsla, längtan,
oändlighetsträngtan, personlighetens mystiska
umgängelse med en övervärldslig
verklighet, o. s. v. –■ om allt detta obe*
stämda och svävande, som
erfa-res på olika sätt av konstnären
och prästmannen, konstälskaren och
kyrkobesökaren, avgöres såsom
religion, ja, ännu bestämdare: såsom
kristendom, hur kan man då äska att
upphöja religionen till kategoriskt
imperativ och tillskriva den en för
alla människor lika gällande kraft?
Eller riktigare, med bibehållande av
denna definition av religionen att
utgöra nästan precis vad som helst —:
hur kan man kräva att den allmänna
religiösa känslan skall som religiöst
och värdigt uttryck godkänna blott
en form, den kristna, kristet
teologiska och statskyrkliga? Det är ju
i högsta grad inkonsekvent.
Jag tror att vi här ha att göra
med en teologisk och kyrklig
imperialism, som jag vägrar att kalla
religiös — den tillhör i varje fall
dödskallens kategori långt mer än
liljans. Man måste komma ihåg att
den kyrkliga och teologiska andan
till sist härstammar från — Rom. Den
lutherska kyrkan framstod ur den
romerska och katolicismen insöp i
blod och märg den gamla romar-
TIDEN
andan. Var har den romerska
imperialismen en värdigare andlig
arvinge än i den katolska kyrkan, i
påveväldet, grundat helt och hållet
på den ofelbara auktoriteten! Den
protestantiska kristendomen har
gi-vetsvis bevarat sina släktdrag: mot
påvens auktoritet satte den bibelns,
och när bibelns ofelbarhet i modern
tid anfölls och nedgjordes, behöll
man likväl den gamla andan:
kristendomen ansågs alltjämt som det
enda och verkliga uttrycket för
andligt liv och etisk kultur, och de
teologiska frågorna upphöjdes, alldeles
som i forna dagar, till
mänsklighetens livsfrågor.
Även i andra hand tror jag att vi
ha att söka en historisk förklaring på
den moderna teologiska
imperialismen, förtrycket under »dödskallen».
Vi ha relativt nyligen lärt oss se
och tänka utomkristligt, på rent
mänskliga och vetenskapliga
grunder. Icke så fordom. Från
kristendomens genombrott till
upplysningstiden tog nästan all andlig
verksamhet kristligt religiösa
uttryck. Dante diktade om helvetet,
skärselden och paradiset, och
renässansens stora bildande konstnärer
trädde i kyrkans tjänst. Våra
reformatorer vilja häri se bevis på
kristendomens konstnärliga skaparkraft
och spå förnumstigt om konstens
renässans som följd av den kristna!
Teologien var då den förnämsta
vetenskapen — den skolastiska
teologien. Konst, vitterhet och
vetenskap stod under kyrkans
beskydd. Nästan varje mera
betydande man ägnade sig åt he-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
