Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, april 1920 - Oljelund, Ivan: Liljan och dödskallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
TIDÉN
klart vilka elementen äro, som
konstituera teologiens vetenskaplighet.
Teologiens vetenskapliga uppgift är
att med vetenskaplig metodik och
noggrannhet analysera och bearbeta
de »religiösa företeelserna».
Nu bör man lägga märke till att
Sabatier avkopplar teologien från
metafysiken. Därmed avstänger han
teologien från religionen, ty
religion utan metafysik är fullständigt
nonsens. Sök att få tag på en enda
hållbar definition av religionen, som
inte pekar åt metafysiken! Det finns
ingen. Tag en bland de bästa,
Schleiermachers: religionens väsen
är känsla av absolut beroende — och
den för tanken genast intill randen
av det ovetbara och mysteriösa. När
Sabatier det oaktat sätter såsom
teologiens uppgift att studera den
»religiösa företeelsen», särskilt den
kristna, är han synnerligen
inkonsekvent: den religiösa erfarenheten
och upplevelsen, isynnerhet den
kristna, rör sig, om den är äkta,
kring mysteriet och det är icke
möjligt att »studera» och
»klassificera» den utan att gripa om
metafysiska problem. Det kan ju
tänkas att Sabatier med metafysik me
nat från himlen direkt nedfallen
sanning och uppenbarelsevisshet, som
likvisst alltid uppstått hos
människan själv i hennes själs- och
trosliv och alltså till sist är av
mänskligt, icke gudomligt ursprung
–men, djupare sett, utesluter icke
heller detta betraktelsesätt
metafysiken, ty vem har förklarat
människan... är icke hon själva
my-styriet? vem förklarar hennes själs-
liv, i vilket gudarna födas, vem ger
klaven till existensproblemet, till
livets faktum? Här ligger det
egentliga mysteriet, h ä r är
metafysikens eviga grundval. Därför:
när Sabatier anbefaller teologien den
religiösa upplevelsens studiefält och
samtidigt drar upp en oöverstiglig
gräns mellan detta och metafysiken,
begår han först en svår
inkonsekvens och placerar sig därefter utom
religionen på psykologiens område.
Där, på religionspsykologiens och
religionshistoriens gebit, hör han
hemma, icke på religionens, det
metafysiska tros- och känslolivets.
Docenten Westman är mera
konsekvent. Han tar inte avstånd från
metafysiken. Han definierar
religionen såsom »rörelser i själens
innersta djup» — som »livets
totalställning inför Qud>,.
Detta sista uttryck är en klar
hänvisning till metafysiken. Teologi blif
det, säger han, när tanken börjar
reflektera över allt detta och b
e-arbeta den religiösa erfarenheten,
själens »umgänge» med Gud.
Vi kunna nu alltså med visshet
fastställa vad som menas med en
vetenskaplig teologi, en positivt
arbetande teologi. Härmed menas en
vetenskap, som är »till sin metod
likadan och av samma natur som
alla de andra» och har själens
förhållande till religionen och Gud till
studieföremål.
Men –- och här ha vi rätt att
kräva klart och rent besked av de
moderna teologerna – hur vill man
övertyga oss om denna teologis v
e-tenskapliga värde? Hur kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
