- Project Runeberg -  Tiden / Tolfte årgången. 1920 /
34

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, april 1920 - Oljelund, Ivan: Liljan och dödskallen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

TIDEN

om själen och odödligheten?
Uppenbarligen inga alls och då är
den ingen vetenskap.

Antingen har teologien ett
positivt förhållande till religionen eller
också har den det inte. Om den
har ett positivt förhållande till
religionen så måste den vara i stånd att
ge joss vissa fakta om religionens
huvudkategorier: själen, Gud,
odödligheten. Detta gör den ortodoxa
teologien: den meddelar
»sanningar», om vilka den inte tillåter något
tvivel. Det är rent besked — ehuru
in absurdum. Den moderna
teologien kan icke ge oss dessa fakta.
Den har således intet positivt
förhållande till religionen. Den är
nämligen »vetenskaplig» och det ges inga
vetenskapliga fakta om Qud, själen
och odödligheten. Den nya
teologiens »vetenskaplighet» består
således i att den icke har ett
positivt förhållande till religionen,
emedan ett sådant är vetenskapligt
omöjligt.

Däri består då hela »vetenskapen».
I en negation. Hur länge skall det
dröja innan teologerna lyfta sig
själva vid håret och vidgå att de
kringsummit i ordträsk?

Återstår alltså för teologien att
avstå från att vetenskapligt dissekera
religionen och i stället nöja sig med
att i det religiösa livets spår
an-notera, undersöka och förklara de
religiösa företeelserna. Här har den
en religiös andrahandsuppgift. Av
ungefär samma karaktär som
litteraturdocenternas, som utlägger och
undersöker de stora författarnes
märkliga och obegripligt invecklade

själsliv. Men då är teologien inte
längre te o-logi (= gudalära), utan
religionspsykologi och
religionshistoria och då bör den lägga bort
sin religiösa kannibalism och intaga
sin plats bland de övriga historiska
och psykiska vetenskaperna.

Och då skall religionens lilja fritt
höja sin fagra kalk mot den fria
himlen.

*



Att definiera religionen är
fullständigt hopplöst. Var och en måste
själv avgöra, vad som för honom
är väsentligt i religiöst avseende.
Ett stort antal, måhända flertalet,
ha icke behov av någon definition
alls, dels emedan de uppleva
religionen i dess »renhet» utan
intellektuella tillsatser och dels på grund
av — och det gäller väl majoriteten
— att de helt enkelt aldrig
sysselsätta sig med religiösa värden.

Om jag säger att religion är
»gripenhet inför fenomenet» (att vara
människa), så förstår mig kanske
tio människor av hundra, högst; om
jag säger att religionen är
kristendomens genom Kristus förmedlade
visshet att Qud är allas fader, sä
kanske tjugufem av de hundra
instämma förstående, medan femtio
fråga om Jesus verkligen existerat
och de övriga tjugufem spörja om
jag vet var Qud skall kunna
anträffas. Bara ett sådant experiment
intygar genast att det icke går att ge
en för alla gällande definition av
religionen. Hur skall man då kunna
uppställa en för alla gällande
religionslära?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1920/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free