Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, april 1920 - Oljelund, Ivan: Liljan och dödskallen - Svensson, K. A.: Dostojevski
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan plats än den skolastiska, så
kommer givetvis också kyrkan att
se sina existensbetingelser
förändrade. Vi ha inga kyrkor för
litteraturen eller det nya måleriet och
minst av allt några statsavlönade
poeter och målare — lyckligtvis.
Lika lite har man djärvts upphöja
någon riktning inom litteraturen
eller måleriet till nationell
konstreligion.
Härmed har icke satts
likhetstecken mellan religionen och de fria
konsterna. Konstnärerna äro låta-
liga, men det är ju möjligt att
religionen nedlagt sitt frö i alla
människohjärtan. Ja, motsatsen
förefaller omöjligt. Men detta frö
förkväves merendels och när det växer
upp, blommar det i många olika
färger.
»Religion är liv» — låt gå! Men
kyrkan är sten! Och teologien?
Den gamla var en »dödskalle», den
nya är en — pressad lilja. Men
den levande liljan är den levande
religionen, »religionens lilja».
Dostojevski.
Som man möter honom i "Bröderna Karamasov".
För TIDEN av K. A. SVENSSON.
Man har sagt om Fjodor
Dosto-jevski att han är större som
psykolog än som konstnärlig personlighet.
Denna uppfattning innehåller en
sanning endast i det fall att man
drager gränserna omkring
konstnärsbegreppet otillåtligt snäva.
Dostojevski har som få människor känt
livet brusa genom sitt hjärta, han
har vandrat omkring i lidandets
djupaste avgrunder, han har också,
kanske icke ofta, men så mycket
starkare, sublimare, njutit livets högsta
lycka i högtidsfulla stunder av
religiös tro. Och som ingen annan har
han med häpnadsväckande styrka
genom makten i språket, sitt
konstnärliga uttrycksmedel, tolkat allt
detta för människorna. Vem är väl
konstnär, om icke han? Må man ej
heller tro att Dostojevski saknade
förståelse för den idylliska sidan av
livets skönhet. Hör blott den gamle
stargetsens skildring i »Bröderna
Karamasov»: »Det var en stilla, ljum
och klar julinatt, framför oss låg
den breda floden, från den stiger
dimman upp och svalkar oss, en
liten fisk slår här och där i vattnet,
fåglarna ha tystnat, allt är stilla,
högtidligt, allt ber till Gud». Den
uppmärksamme läsaren träffar allt
emellanåt på sådana ställen i hans
böcker, där han med några korta
rader ger en strålande klar bild av
en stämning eller ett landskap. Men
36
TIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
