Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, april 1920 - Strandmark, Algot: Är ett världsspråk möjligt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
TIDEN
riska utformning och tradition. Om
över huvud taget ett nationellt
språk skulle göra tjänst som
världsspråk, skulle det endast kunna ske
i det nationella språkets rena och
historiskt betingade form.
Men även ett rent nationellt språk,
frånsett dess teoretiska byggnad,
kommer aldrig att antagas såsom
allmänt världsspråk, om icke
därigenom, att en enda nation med
makt gör sig till herre över alla
folk och påtvingar dem ett enda
gemensamt språk, en fruktansvärd
tanke. Ty de nationella språken äro
ingenting mindre än exponenterna
av olika nationers eget inre liv, en
skatt alltför dyrbar att släppa ifrån
sig. Och detta gör man, om man
godtager ett nationellt språk, det
må nu vara vilket som helst, såsom
ett allmänt världsspråk och därmed
det enda, varpå diskussioner vid
internationella sammankomster skulle
föras.
Det återstår då att se, om
hjälp-språksfrågan kan lösas i annan
riktning. Är det möjligt att konstruera
ett språk, utan att denna
konstruktion blott blir en tungrodd
apparat, för vars skötande fordras
särskilda kvalifikationer? Denna fråga
måste besvaras jakande.
Ett konstgjort språk är intet
annat än det mänskliga språket självt,
begreppsspråket, med ett yttre
ordförråd, vars former icke äro i
egentlig mening historiskt betingade. Det
konstgjorda språkets grammatiska
byggnad vilar därjämte på färre
pelare än de nationella språken, men
till gengäld äro dessa pelare av vida
fastare material, motståndskraftigt
mot tidens frätande tand. Ty den
struktur, som ett konstgjort språk
äger, bestämmes uteslutande och i
ren form av de nödvändiga logiska
lagar, vilka mer eller mindre rent
stå att finna i varje mänskligt språk
och därmed i tänkandet självt. Därav
följer, att ett konstgjort språk i sig
upptager blott väsentliga
grammatiska element och ej såsom de
nationella språken ett överflöd av
oväsentliga former, ändelser och
syntaktiska bruk.
Skillnaden mellan ett konstgjort
språk och ett nationellt är nämligen
den, att det konstgjorda språket
låter de språklogiska kraven komma
till sin rätt men ej mer, de
nationella språken tillgodose även fullt
dessa krav, men äga därjämte ett
rikt överflöd av oväsentliga och ej
nödvändiga former, detta senare ej
minst med avseende på den
syntaktiska byggnaden. Detta överflöd
härleder sig ’ur tillfällighetens icke
lätt definierbara lagar.
Motsatsen skulle även kunna
uttryckas så, att ett konstgjort språk
hämtar sin styrka ur de
språkteoretiska lagarna och dessas principiella
innebörd under det att de
nationella språken präglas av den
motsvarande nationens historiska
utveckling, vilken icke med avseende
på formerna är alltigenom fixerad.
Frågan om ett världsspråk är
möjligt eller icke innebär i sig tydligen
två sidor, den teoretiska och den
praktiska. Den hittills framställda
artikeldelen har behandlat frågan ur
teoretisk synpunkt och besvarat
densamma jakande. Det återstår
därefter att taga ställning till den
praktiska sidan av saken. Denna
skulle kunna formuleras så:
Förutsatt att ett konstspråk ligger
färdigt som teoretisk planritning, vilka
äro då vägarna, som föra detsamma
ut i det praktiska livet och bringa
det till verklig användning?
Ett världsspråk är en idé, d. v. s,
en tanke, vilken ej fötts av blott
historiska nödvändigheter utan i sig
innebär en fri viljeförklaring av alla
dem, för vilka denna idé
manifesterat sig. Detta innebär, att ett
världsspråk aldrig kommer att vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
