Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, maj 1920 - Björkman, Gunnar: Rättstavningsreformer baklänges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Borttagandet av vissa »stumma»
konsonanttecken (h i hvad,
hjord, hjärna etc.) skapar
nämligen en del nya homonymord
(liklydande ord).
Företeelsen synes mig, enligt
gängse framställning, uppvisa
väsentligen två yttringar: en längre
gående, rent utplånande, som
anses visa sig däri, att
homonymord försvinna ur språkbruket
(behandlas av Hesselman å sid. 129
ff.), och en hämmande, varvid
hindrande störningar fördröja
uppfattningen (behandlas å sid. 127 f.).
Vid problemets studium böra dessa
båda lämpligen hållas i sär.
Hur har man nu gått till väga vid
utforskningen av homonymiens
verkningar? Väsentligen hava två
metoder kommit till användning, en
introspektiv[1] psykologisk
och en språkhistorisk. Då
den förra mera ägnar sig för
iakttagelser rörande
hämningsfenomenen och den senare mera
för dylika över den utplånande
effekten, skola de båda metoderna
här huvudsakligen beaktas i
samband med dessa respektive fenomen.
I förbigående må nämnas, att
ännu några omständigheter måste
tagas i beaktande. Uppgiften måste
ställa sig något olika vid tal mot
vid skrift, liksom även vid
produktiv och receptiv språklig
verksamhet.
För att kunna rationellt utnyttja
särskilt den introspektiva
metoden, bör man, synes det mig, först
tänka sig, hur det psykiska
förloppet individuellt gestaltar sig vid de
skilda avgörande momenten under
en »homonymisk ordförstöring».
Jag skall här söka, väl icke göra
någon »kartläggning», men helt
skematiskt framställa förloppet vid ett
homonymords
försvinnande ur språkbruket hos en enskild
person.
Vi kunna lämpligen utgå från en
viss språklig situation, vid vilken
ett homonymord förekommer, som
icke »fungerar» tillfredsställande hos
endera parten eller båda. Är det
hos den receptiva parten störningen
inträffar, kan den gestalta sig högst
väsentligt olika, från det
ytterlighetsfall, där dubbeltydigheten icke
ens vid noggrant övervägande kan
undanrödjas, till den motsatta
ytterligheten, vid vilken de störande
elementen blott göra sig gällande som
en svag — kanske ej medveten —
hämning.
Hos den producerande stannar
det väl i regeln därvid, att ordet
ej uttalas, sedan det vid
(antecipationsvis gjord) prövning befinnes
olämpligt.
Nästa avgörande steg måste jag
medge är svårt att precisera på
papperet, men det skulle väl vara att
ordet i fråga genom upprepade
dylika misslyckanden, flera eller färre,
slutligen på grund av allt starkare
hämningar blir alldeles omöjligt att
använda.
Ehuru denna skissering på grund
av koncentrationen är en smula
oklar, hoppas jag dock, den
räcker att fylla sitt ändamål, att tjäna
som grund för ett par kritiska
anmärkningar mot den gängse
framställningen av homonymproblemet,
särskilt i den mån densamma
bygger på introspektion.
Innan jag går att granska, vilka
möjligheter till iakttagelser som
detta schema erbjuder, må dock ett
par principiella anmärkningar göras.
Iakttagelserna måste företagas på
konkreta, verkligen upplevda
fall. Det duger alltså ej att säga,
»huru skulle det och det uttrycket
kunna användas?» och dylikt (se
särskilt sid. 130). Var och en som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
