Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, maj 1920 - Björkman, Gunnar: Rättstavningsreformer baklänges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något sysslat med introspektiva
observationer, vet att det i regel är
totalt omöjligt att konstruera, ofta
också att rekonstruera, så
komplicerade situationer och
händelseförlopp, som det här är fråga om.
Vidare måste man se till, att
åtminstone ej viktigare moment i de
observerade fallen undgå ens
uppmärksamhet. Vid publicering av
iakttagelser ställes givetvis samma
fordran på fullständighet.
Dessa två fordringar äro ju
självklara, och jag känner mig ej så litet
generad över att så här tydligt
behöva poängtera dem. Varje material
som ej uppfyller dem båda på en
gång, tjänar ej sitt ändamål. Det
är med ledsnad jag måste
konstatera, att samtliga av Hesselman
anförda exempel bryta mot
åtminstone endera av dem. Detta är så
mycket beklagligare, som
författaren, efter vad av framställningen i
övrigt framgår, tydligen har
åtskilligt flera observationer att bygga
på, än de som refereras.
Introspektiv undersökning.
Huru dylika introspektiva
undersökningar lämpligen kunna läggas,
skall jag här söka ge en antydan
om. Först må då homonymiens
hämmande verkningar bedömas,
vilka enligt auktorerna yttra sig i
ett väsentligt försvårande av »en
snabb uppfattning av innehållet»
(Hesselman sid. 127).
Här är jag fullt ense med
författaren om själva grundfaktum, att
homonymi kan verka hindrande.
Därom är alltså ej att diskutera.
Frågan är blott, vad betydelse har
saken. För att svara härpå tarvas
givetvis jämförelser. Några
sådana förekomma emellertid ej hos
Hesselman.
Huru skall man då få material för
jämförelser? Psykologiskt består
»hindrandet» däri, att det
ifrågavarande ordet uppväcker
föreställningselement från ett helt annat
område, än det som av den
producerande parten avsetts. Dylika
störningar förekomma emellertid även
vid andra ord än homonymer, och
det är härpå jag grundar mina
jämförelser.
I och för ett arbete, varmed jag
f. n. sysslar, har jag under någon tid
observerat dylika vad man möjligen
skulle kunna kalla
betydelsestörningar i talspråket. Då jag
hittills haft anledning att
deskriptivt behandla endast ett begränsat
antal av samtliga observationer, kan
jag tyvärr ej giva några exakta
uppgifter angående homonymordens
relativa förekomst bland dessa
störningar. De hava emellertid varit
ytterst få. Anmärkningsvärt är, att
de till ojämförligt största delen
utgöras av stilistiskt störande ord
och uttryck. Läsaren torde själv ha
gjort dylika iakttagelser i tillräckligt
antal, varför jag väl ej behöver
anföra exempel här.
Vid läsning har jag företagit
några systematiska observationer.
För att slippa undan med ett
relativt ringa material, valde jag tre
böcker, som av olika anledningar
borde vara givande vad
uppfattningsstörningar beträffar. Arbetena
voro: I Ferrero: Den latinska
anden (översättning), II Tigerstedt:
Vetenskaplig kritik och III Ester
Blenda Nordström: En rackarunge.
Översättningar bruka, även när
stilen är relativt god, alltid erbjuda
några knaggligheter. N:r II läste
jag under till det yttre mycket
ogynnsamma och störande
omständigheter. Egenheterna i stavningen
störde ej så litet, vartill kom att
innehållet på vissa håll är mycket
suggestivt och ofta kom mig att
avbryta läsningen för att låta de tankar
som trängde sig fram ha sitt fria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
