Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 2, maj 1920
- Björkman, Gunnar: Rättstavningsreformer baklänges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detalj diskutera. Jag skall inskränka
mig till att endast påpeka ett fel,
ett — men ett desto allvarligare.
De av Noreen m. fl. anförda fallen
— de franska erfarenheterna skall
jag ej gå in på; de ha emellertid
ej övertygat mig — äro de enda
i vårt språk som uppges ha drabbats
av lagen. Låtom oss emellertid anta,
att de i verkligheten uppgå till det
tre-, ja varför inte tiodubbla antalet.
Huru stor procent kunna de månne
utgöra av samtliga
homonymfall? Denna frågas besvarande är
av vikt för bedömande av lagens
betydelse. Men huvudinvändningen är
denna: Varför har lagen endast
verkat i ett fåtal fall, ej i alla?
Naturligtvis kan den ha motverkats av
andra krafter, men det borde väl
åtminstone ha gjorts ett försök att
utreda saken! — Det vill till en god
portion optimism för att våga draga
så snabba slutsatser som här har
skett.
Beklagligt nog har på grund av
omständigheterna detta utkast till
metod kommit att bli en smula
koncentrerat och kanske även något
schematiskt. Men det torde likväl
visa, att vi här i varje fall ha att
göra med ett problem, ej som
man rätt allmänt håller för troligt,
ett avgjort faktum.
Av min framställning torde också
framgå, att de slutsatser, som i detta
sammanhang dragits beträffande
rättstavningen, ej äro hållbara.
Dt i adjektiv och verb med d i
stammen.
Denna reform betecknar
Hesselman som klart reaktionär och uttalar
vidare (sid. 144 f.): »Vad som här är
den naturliga tendensen i
utvecklingen, ligger nämligen i öppen dag.
Strävan efter »samhörighet» mellan
olika böjningsformer eller
kompositionsformer av samma ord, även på
trots av fonetiska hinder, är en av
de röda trådarna i vårt skriftsystems
historia, allt ifrån dess primitiva
begynnelser, och samma strävan
skönjes i frändespråken: danskan,
tyskan och holländskan».
Nåväl. Men vilken är bakgrunden
till denna utveckling? Jo,
skriftspråket gör sig steg för steg
alltmer gällande vid sidan av
talspråket, en utveckling som väl får
anses ha nått sin kulmen i vår tids
utomordentligt omfattande
tidningsläsning. Mot denna bakgrund blir
utvecklingen lättförklarlig. — Men,
vad brukar hända, när en viss
utveckling nått sin kulmen? Jo, en
mer eller mindre märkbar reaktion
inträder. Den kan vara obetydlig,
men den kan inte gärna utebli. —
Om jag icke kände ett grand till,
hur situationen i verkligheten
ligger, så skulle jag utan tvekan gissa,
att här måste förr eller senare en
reaktion komma. Nu har
reaktionen kommit till synes, icke blott
hos oss utan även till en del i
grannspråken! Alltså, teori och
verklighet överensstämma. Är det då rim
och reson att förklara: »Sådana djur
finns inte.»
Prof. Hesselman får förlåta mig
detta uttryck, men hans
förfaringssätt synes mig här så egendomligt,
att jag sannerligen icke vet, hur jag
skall bete mig inför detsamma.
Skall man överhuvud taget våga
draga slutsatser av något så
sammansatt och svåranalyserat som en
dylik utveckling måste man först och
främst avläsa förloppet rätt. Men
även om så gjorts, tarvas givetvis
en noggrann analys av det
observerade materialet, helst när man, som
här, vill draga slutsatser i detalj.
Man bör emellertid beakta, att det
här ej varit fråga om något
»upphävande» av samhörighetslagen,
utan blott en jämkning på dess —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:37 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1920/0087.html
