Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, maj 1920 - Johnsson, A.: Bolsjevismens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enkel sak, om bakom riksdagen står
det övervägande folkflertalet och den
egentliga kapitalistklassen är ett
förhållandevis mindretal. Aldrig är väl
hr H. orolig för några tiotusentals
aktieägares revolutionslust? Som
säkerhetsgaranti och vid eventuellt
behov som motvikt finns ju alltid
kvar den revolutionära styrkan hos
massorna, som då lämpligen kan
komma till uttryck för att visa det
lilla fåtalet att över enskilda står
gällande lag och allas väl.
Skillnaden mellan bolsjevism och
socialdemokrati ligger, som av
ovanstående framgår, däri, att den förra
vill makt med våld, den senare makt
med röstsedeln, den förra utövar
politisk och ekonomisk makt med
undertryckande av en folkklass, den
andra fotar sin makt på allas rätt.
Bägge vilja samma mål. Bjuder icke
klokhet och förnuft att pröva den
sistnämnda kampmetoden, så länge
den inger förtroende? Och den
bolsjevikiska misstron är icke bevisad,
den består mest i dumma talesätt.
Den förklarar den
socialdemokratiske riksdagsmannens röstsedel
maktlös, den hoppas allt av den
bolsjevikiske kongressledamotens.
En av socialisterna behärskad
folkvald riksdag bör väl rimligen vara
åtminstone lika skickad att realisera
socialismen som en efter
bolsjevikiska metoder sammansatt. Det gäller
ju samma folk och i det stora hela
samma personer. Båda
representationerna åtnjuta ju samma
beslutmässighet i fråga om folkets
gemensamma angelägenheter. I vilka
frågor eller åtgöranden skall en
övervägande socialistisk riksdag
misslyckas, där en bolsjevikisk lyckas?
Vi ha här ovan icke direkt
berört bolsjevismen i Ryssland. Det
är långt viktigare avgöra
betingelserna för dess omplantering i svensk
jordmån. Ty det är väl dithän hr
H .siktar. Det är för oss ingalunda
otänkbart, att den nuvarande
politiska konstitutionen i Ryssland kan
vara den icke alldeles olämpliga ur
synpunkten att påbörja Rysslands
återuppbyggande, i synnerhet som
det på goda grunder torde kunna
antagas, att sovjetrepubliken skall
återställa en i huvudsak
kapitalistisk ordning, hur mycket sagda
förhållande än kommer att beslöjas och
bemantlas av revolutionära fraser.
Det är t. ex. finurligt att
kostymera den i Ryssland införda
arbetsplikten antiborglig. I Sverige
kallas den civil värnplikt. Lenin är
utan tvivel en klok karl och de som
icke minst bli lurade äro säkerligen
de ryska arbetarna, hur ärligt menat
det ursprungliga uppsåtet än må vara.
De svenska bolsjevikerna arbeta
på en revolutionär kris.
Samhällsvärden, dyrbara för oss alla, ställas
därvid på spel. Därifrån kan man
bortse. Viktigare är däremot att
med den historiska materialismen
hävda, att förändringar i samhället
förlora i värde och kraft, ju
våldsammare de äro; de plötsliga
förändringarna beröra blott ytan, nå
ej djupet. Ett medborgarkrig är
antisocialt, även om det frammanas
av ädel, ehuru missledd vilja till
något bättre. Det är tragiskt, när
detta »bättre» sedermera visar sig
vara en chimär, ett hjärnspöke, ett
inbillningsfoster, frukten av
oklarhet och okunnighet. Domen faller
på de män, oftast ur andra klasser
än arbetarens, som lekt
revolutionär romantik, som hypnotiserat unga
sinnen med »handlingens
propaganda» och »proletariatets diktatur»,
som med berått mod stimulerat dem
till attentat mot folkets vilja för att
själva nå den förrädiska maktens
höjder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
