Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Möller, Gustav: Socialiseringsproblemen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 TIDEN
fabriker spridda över hela landet,
icke koncentrerad så som vår
sockerindustri, så förstår man, att genom
en rationell organisation av
produktionen i ett land som vårt, där
verklig förtrustning icke är vanlig, skola
enorma vinster kunna uppnås
framför allt därigenom, att man frigör
en mängd arbetskraft från den
nuvarande produktionen och placerar
denna arbetskraft i sådana näringar,
som nu lida brist och äro undernärda
på arbetskraft eller förkorta
arbetstiden. Det är denna rationella
organisation, skapandet av denna högre
form för vår produktion, som är
socialiseringsprocessens tekniska syfte.
III.
Innan jag övergår till spörsmålet
om formerna, skall jag peka på en
annan sak, där jag också i någon mån
är polemisk mot Lian. Jag för min
del är övertygad om, att
socialisc-ringsprocessen måste vara en
successiv process redan av den grund, att
ett försök att socialisera hela vår
industriella produktion på en gång
skulle lägga oss en uppgift i
händerna, som vi under inga
omständigheter kunde lösa, emedan mänsklig
kraft icke räcker så långt. En
socialisering av allt på en gång skulle
blott åstadkomma, att samhället
störtade samman i händerna på oss, och
därför skulle det efter min
uppfattning vara en dårskap att gå fram på
så sätt. Då man absolut bör
undvika ett inbördes krig, är det även
från taktisk synpunkt sett oklokt att
på en gång mobilisera mot sig hela
det motstånd, som kapitalistklassen
samlad kan resa; kan man splittra
kapitalistklassens kraft genom att gå
successivt fram, har man naturligtvis
även på denna punkt vunnit en
mycket stor taktisk fördel utom den
förut påpekade praktiska fördelen.
Det är min övertygelse, att ingen
förnuftig människa bör kunna
anbefalla en socialisering av allting på
en gång. Hänsynen till intresset att
undvika ett inbördes krig leder på
grund av händelsernas egen logik
till socialisering efter den andra, den
successiva metoden, som jag tror är
den riktiga, och som man för mig
gärna får benämna den
reformistiska. Namnet intresserar mig icke.
Denna metod möjliggör en övergång
i lätta och smidiga former, som på
sitt sätt kan bidraga till att en
våldsam sammanstötning med andra
grupper i samhället undgås.
IV.
Nu är det emellertid, om jag ser
på svenska förhållanden, omöjligt att
börja någon socialisering, innan vi på
en viss punkt fått en ändrad
lagstiftning. Vi äga för ögonblicket intet
rättsligt medel, genom vilket vi
kunna lägga samhällets hand på ett
industriellt företag. Vi måste ha en
ny expropriationslag. Vår nu
gällande expropriationslag, sådan den
är, uppdrager noggranna gränser för
sin tillämpning. Vi måste alltså
först ha ett annat vapen i våra
händer. Jag kan för kuriositetens skull
nämna, att då vi på sin tid framlade
vårt program för ett fortsatt
samverkan med liberalerna, strandade
uppställandet av praktiska socialise-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
